MINNESVÄRDA DART-ÖGONBLICK |
|
MEMORABLE DART-MOMENTS |
|
ERINNERUNGSWERTE DART-MOMENTE |
| EUROPARESAN
|
|
THE EUROPEAN TRIP
|
|
DIE EUROPAREISE
|
Några månader efter min premiärmatch i Wien, var det dags att åka till Torremolinos igen. Men då hade jag en underbar ingivelse. Jag skulle givetvis åka någon dag tidigare och stanna över i Wien, för att passa på att spela en match där. Och när jag ändå höll på, beslutade jag mig att flyga via Bryssel på vägen tillbaka. Jag skulle komma dit vid lunchtiden och flyga hem först på kvällen, så att det blev lite tid för att träffa grabbarna.
I Wienserien låg vi på sjunde plats med några omgångar kvar. De första sex skulle gå till slutspel, medan de sista sex skulle slåss mot nedflyttning. Varje poäng var viktigt. Vi hade bortamatch dessutom. Men när jag hittade våra motståndares lokal, fastnade jag för en tavla i ett av fönstren, som kanske inte har så mycket med dart att göra, (eller har det?) men som inte desto mindre beskriver en sanning.
|
|
A couple of months after my first match in Vienna, it was time to go to the tournament in Torremolinos again. But then I had a wonderful idea. Of course I should go a couple of days earlier and stay over in Vienna, in order to play another match there. And while I was at it, I decided to fly via Brussels on my way home. I would arrive there about lunchtime and continue to Sweden in the evening. So there would be a little time to meet the guys.
I the Viennese league we were in seventh place, with a couple of rounds to go. The first six would go to the playoff, the last six would fight against degradation. Every single point was important for us. Apart from that we played away. When I had found our opponent's place, I was intrigued by a board in the window. Maybe it has not so much to do with darts (or has it?), but nevertheless it describes the truth.
|
|
Ein paar Monate nach meinem ersten Spiel in Wien, war es wieder Zeit, nach Torremolinos zu fliegen. Und da hatte ich eine wunderbare Idee. Ich würde ein paar Tage früher fahren und in Wien Pause machen, um noch ein Match zu spielen. Und weil ich schon dabei war, beschloss ich, am Rückweg über Brüssel zu fliegen. Dort wäre ich zu Mittag und konnte am Abend weiterfliegen. Es blieben ein paar Stunden, um meine Freunde zu treffen.
In der Liga in Wien lagen wir Siebenter. Die ersten sechs gingen zum Playoff, die letzten sechs spielten gegen den Abstieg. Jeder Punkt war wichtig. Außerdem spielten wir auswärts. Als ich das Lokal unserer Gegner gefunden hatte, fiel mir eine Tafel im Fenster auf. Sie hat vielleicht nicht so viel mit Darts zu tun (oder doch?), aber dort steht jedenfalls die Wahrheit.
|
| |
Det går ju inte att förneka sanningshalten i meddelandet. Dessutom var det en mycket trevlig miljö på den krogen.
It is impossible to deny the truth of this message. Besides, it was a really nice environment in that restaurant.
Die Wahrheit dieser Mitteilung kann man ja nicht abstreiten. Abgesehen davon war es ein sehr nettes Lokal. |
Jag var där i god tid, som alltid, för att värma upp ordentligt. Men jag visste ju också, att det gällde mycket. Det blev inte på något sätt bättre, när Giovanni kom och talade om för mig, att jag skulle spela maximalt tillåtna, alltså tre matcher - en singel och två dubblar. Det gladde mig att han hade ett så stort förtroende för mig, som dock vida översteg mitt eget. Visst hade jag spelat hyggligt senaste tiden, men att därför lasta ett så tungt ansvar på mig, var inte precis, vad jag hade haft i tankarna. Dessutom skulle jag möta en av deras bästa killar.
Det blev sannerligen en match att minnas. Jag tog första leg på 29 pil, men sen förlorade jag de följande två. Nu var det kris. Men jag skärpte mig och klev på 27 pil. Avgörande leg - och jag började spela som en kratta. Som mest låg jag 200 poäng efter. Men sen hade Jakob, min motståndare, problem med dubblarna, medan jag klev, när jag väl hade kommit inom rimligt räckhåll. Philipp, som nog är vår bästa spelare, skulle kasta båda dubblarna tillsammans med mig. Han hade vunnit sin första singel - om vi tog dubblarna också, hade vi minst oavgjort i matchen. Och visst, vi vann dubblarna, båda med 2-0. Men då hade redan Paul och Peter vunnit sin dubbel och Harry sin singel med 3-0, så att det blev en ganska bekväm 6-2 seger till slut. Vilket hjälpte till att vi på slutet klarade sjätteplatsen i tabellen och gick till slutspel. För mig personligen var det ett lyft att nu ha spelat fem matcher i Wien och att ha vunnit alla fem.
|
|
I was there early, as always, in order to warm up properly, so much more as I knew that it was really important. It didn't become any better, when Giovanni told me, that I would play the maximum allowed, that is three matches - one single and two pairs. I was happy about him having such confidence in me, which was far above my own. Actually, I had played rather well lately, but to put so much weight on my shoulders, was not, what I had been prepared for. Besides, I was to meet one of their best players.
It was really a match to remember. I got the first leg on 29 darts, but then I lost the next two. That was very critical. But I got my things together and checked on 27 darts. Now the decider was on - and I played worse than my grandmother would have done (no offence, granny!). At the most I was 200 points behind. But then Jakob, my opponent, had difficulties with the doubles, while I checked as soon as I got within proper reach. Philipp, our best player, was to play both matches of the pairs together with me. He had won his single - if we took both of our games, we had at least reached a draw. Sure, we won both with 2-0, but then Paul and Peter had won a game of pairs and Harry his single with 3-0, so finally it was a comfortable win with 6-2. Which helped us to reach sixth place and the playoff. For myself, personally, it was delightful, that I now had played five matches in Vienna and won all five of them.
|
|
Ich war ziemlich früh dort, um ordentlich aufzuwärmen. Ich wusste ja, dass es um viel ging. Es wurde nicht besser, als Giovanni kam und mitteilte, dass ich das Maximum spielen sollte, also drei Spiele - ein Single und zwei Doppel. Es freute mich, dass er so großes Vertrauen zu mir hatte, das weit größer war, als mein eigenes. Ich hatte in letzter Zeit akzeptabel gespielt, aber ich hatte nicht damit gerechnet, eine so große Verantwortung tragen zu müssen. Außerdem würde ich auf einen der besten Gegner treffen.
Es wurde wirklich ein erinnerungswertes Spiel. Mit 29 Pfeilen holte ich das erste Leg, aber dann verlor ich die beiden nächsten. Ich nahm mich am Kragen und checkte mit 27 Darts. The decider - und ich begann fürchterlich. Als höchsten Rückstand hatte ich 200 Punkte. Aber dann hatte Jakob, mein Gegner, Probleme die Doppel zu treffen, während ich gleich traf, als ich auf ein passables Doppel kam. Philipp, wohl unser bester Spieler, sollte die beiden Doppel mit mir spielen. Er hatte sein Single gewonnen. Schafften wir beide Doppel, hatten wir wenigstens ein Unentschieden. Wir gewannen unsere Doppel, beide 2-0, aber da hatten Paul und Peter schon ihres gewonnen und Harry auch sein Single, sodass es ein bequemer 6-2 Sieg wurde. Was dann dazu half, dass wir Sechster wurden und im Playoff spielten. Für mich persönlich war es erfreulich, dass ich nun fünf Matches in Wien gespielt hatte - und alle fünf gewonnen.
|
Ett protokoll, som jag är ganska nöjd med.
A scoresheet, which I am rather satisfied with.
Ein Spielprotokoll, mit dem ich recht zufrieden bin..
|
Dagen därpå deltog jag i klubbens egen fredagsturnering, en 170-tävling, men 6-1, 1-6, 2-6 i de tre matcherna räckte inte till att gå vidare. På lördag spelades en lite annorlunda tävling, som var både rolig och givande. Man spelade ett leg av sju olika spel, som Mickey Mouse, Shanghai, Bingo, Halv, etc. mot varje motståndare i poolen. Matchen bröts om någon hade vunnit fyra deltävlingar. Jag fick börja mot den senare gruppsegraren och förlorade med klara 4-0. Men sen vann jag mina nästa matcher 4-3 och 4-2 och kom till en direkt avgörande match för avancemang. Det var bara det att motståndet stod Thomas Krejci för. Han tillhör nog de bästa spelarna i Wien - och jag var chanslös. Trots allt tyckte jag att Wien hade varit ett fall framåt för min del och jag såg fram emot min fortsatta Europatour.
|
|
The next day I participated in our own club's Friday-tournament, a 170-competition, but 6-1, 1-6, 2-6 in the three matches wasn't enough to advance. On Saturday there was a different competition, but it was both fun and evolving. We played only one leg of seven different games, like Mickey Mouse, Shanghai, Bingo, Half, etc. against everyone in the group. The match was done, if somebody reached 4 wins. I had to start against the later winner of our group and lost with 4-0. But then I won my next matches with 4-3 and 4-2 and got a deciding match about further play. It was only that the opponent was named Thomas Krejci. He is one of the best players in Vienna - and I had no chance. But after all, I thought, that Vienna had been a step forward for myself and I was looking forward to my continued Tour of Europe.
|
|
Am Tag danach spielte ich beim Freitagsturnier unsere Klubs, einem 170-Turnier, aber 6-1, 1-6, 2-6 reichte nicht. Am Samstag gab es ein etwas anderes Turnier, das sowohl lustig und spannend war. Man spielte gegen jeden in der Gruppe nur ein Leg in sieben verschiednen Spielen, wie Mickey Mouse, Shanghai, Bingo, Half, usw. Das Match war aus, wenn jemand 4 Siege erreichte. Ich spielte gegen den späteren Gruppensieger und verlor klar mit 4-0. Aber dann gewann ich meine zwei nächsten Matches 4-3 und 4-2 und kam zu einem Entscheidungsspiel um den Aufstieg. Allein, mein Gegner hieß Thomas Krejci. Er ist einer der besten Spieler in Wien und ich hatte nichts zu holen. Trotz allem fand ich, dass Wien für mich ein Schritt vorwärts war und ich freute mich auf meine weitere Europatour.
|
| |
Thomas Krejci, min sista motståndare i Wien, för den här gången.
Thomas Krejci, my last opponent in Vienna for this time.
Thomas Krejci, mein letzter Gegener in Wien für dieses Mal. |
Fast även om förväntningarna var högt ställda, ska vi dra en barmhärtighetens slöja över tävlingarna i Torremolinos. Ett enda leg blev utbytet den här gången - och det är naturligtvis för lite. Jag mötte Wayne "Monster" Gleed i en av singlarna - och han tyckte synd om mig. Han sa: "Det är fantastiskt att det finns människor, som inte ger upp utan fortsätter spela." Idag tittade jag på friidrotts-VM på TV och eftersom jag kom ihåg Waynes uttalande, kan jag inte låta bli att jämföra. Ta vilken idrottsgren som helst - det kommer alltid att finnas några deltagare, som inte har en chans att hamna på övre halvan av resultatlistorna. Varför skulle det vara annorlunda i dart, och varför skulle det vara annorlunda för mig?
Det som brast i den sportsliga delen, fick jag igen flerfaldigt i den sociala. Dels är det kul att folk känner igen "Daddy Cool" och att jag numera möts av åtskilliga kramar, när jag kommer dit. Dels var det Sophia och Magnus, som hade med sig en flaska "Bernard"-öl till mig, dels var det hennes familj, Fernando och Jane, som bjöd med mig på en utsökt familjemiddag. Det är saker, som sitter kvar längre än en förlust mot Wayne eller andra toppspelare.
Torremolinos som helhet var återigen en jättefin upplevelse, liksom den avslutande eftermiddagen med Braem, Cere och Greg i Bryssel.
|
|
Even if my expectations were rather high, we shall put a veil of mercy over my play in Torremolinos. One single leg was my trophy this time - and that is naturally not enough. I met Wayne "Monster" Gleed in one of the singles - and he felt sorry for me. He said: "It is marvellous, that there are people, who don't give up and continue playing." Today I watched the Athletics World Cup and as I remembered Wayne's statement, I can't resist to compare. No matter which athletics event you choose - there will always be some participants, who don't have any chance to reach the upper half of the resultlist. Why should it be different in darts and why should it be different for me?
Whatever lacked in the sportive part of my stay, was compensated many times by the social part. It is rather nice, that people nowadays remember "Daddy Cool" and that I am met by a lot of hugs, when I get there. Something else came from Sophia and Magnus, who had brought a bottle of "Bernard"-beer for me. And finally it was her family, Fernando and Jane, who invited me to an excellent family-dinner. Such things stay longer in the memory than a lost game against Wayne or some other topplayer.
All in all Torremolinos again was a terrific experience, as well as the last afternoon in Brussels, together with Braem, Cere and Greg.
|
|
Auch wenn die Erwartungen hoch waren, ziehe ich einen Schleier des Mitleids über mein Spiel in Torremolinos. Ein einziges Leg war meine Ausbeute - das ist nicht genug. Ich spielte gegen Wayne "Monster" Gleed in einem der Singles - und ich tat ihm leid. Er sagte: "Ich finde es toll, dass es Leute gibt, die nicht aufgeben und weitermachen." Heute sah ich die Leichtathletik-WM im TV und als ich an Waynes Aussage dachte, musste ich vergleichen. Egal welche Sportart, es wird immer Teilnehmer geben, die keine Chance haben, die obere Hälfte der Resultatliste zu erreichen. Warum sollte es in Darts anders sein und warum sollte es für mich anders sein?
Was im sportlichen Teil fehlte, bekam ich im sozialen Teil vielfältig zurück. Teils ist es nett, dass immer mehr Leute "Daddy Cool" kennen und dass es immer mehr Umarmungen gibt, wenn ich hinkomme. Teils waren es Sophia und Magnus, die eine Flasche "Bernard"-Bier für mich hatten, teils war es ihre Familie, Fernando und Jane, die mich zu einem ausgesuchten Essen mit der Familie einluden. Das sind Dinge, an die man sich länger erinnert, als an einen Verlust gegen Wayne oder andere Toppspieler.
Insgesamt war Torremolinos wieder ein Supererlebnis, wie auch der abschließende Nachmittag in Brüssel, mit Braem, Cere und Greg.
|
Till föregående kapitel - To the previous chapter - Zum vorigen Kapitel
Fortsättning följer - To be continued - Fortsetzung folgt
Till innehållsförteckningen - To the table of contents - Zum Inhaltsverzeichnis
|
