Detta är en autentisk mailkonversation, som genomfördes för ungefär tjugo år sedan. Vi hade ännu inte träffats, när vi skrev detta under en sen natt. Jag hade betänkligheter att lägga det online, eftersom det ju är rätt privat. Men det är så bra, att fler bör få läsa det.

Ja, älskade, mina händer är fulla av ömhet. Du känner bara mina fingertoppar, som smeker dig sakta, medan vi ligger bredvid varandra med stängda ögon och njuter av känslan att äntligen, äntligen kunna vara nära varandra. Min hand hittar vägen upp mot din kind och mitt pekfinger stryker försiktigt över dina läppar, som nu öppnar sig långsamt, som en nyutsprungen ros, som är beredd att ge sin beundrare all sin skönhet som gåva.

Oh, jag darrar! Du plågar mig, för att du låter mig vänta på att jag ska visa dig, var min eld flammar så het och fylld av längtan … Jag njuter och älskar detta söta kval, som bara ökar min lust, så att jag knappt kan andas längre. Och medan min tungspets försiktigt cirklar runt ditt finger, håller fast det, suger till, men genast släpper det igen, bara för att omfamna det på nytt, skriker varje cell i min kropp efter dina smekningar. Min puls slår i samma takt som din och antalet hjärtslag ökar från ögonblick till ögonblick. Med varje slag pulserar blodet ännu snabbare, ännu hetare, ännu mera full av längtan. Jag skulle vilja drunkna i dig. Jag skulle vilja helt gå upp i dig och bli ett med din kärlek. Nu. Meddetsamma. Men samtidigt vill jag att det ska dröja länge, länge till, innan min högsta önskan äntligen förverkligas och jag drunknar i ett exploderande hav av ömhet och lycka ...

Jag drar långsamt ut mitt finger ur din mun och böjer mig mot dig, för att kyssa dig. Våra fuktiga läppar möts och gosar med varandra ett ögonblick, innan min tunga självständigt beger sig på forskningsresa. Den utforskar dina mungipor och stöter mot försvarsraden av dina tänder, innan den hittar din tunga. Jag känner hur din mun öppnas mera och nu börjar en ringdans efter våra kroppars egen musik, som nu håller på att anpassa sig till varandra. Jag hör, hur din andhämtning blir snabbare, men även om mitt begär efter dig redan är mycket starkt, drar jag mig tillbaka, långsamt, för att förlänga vår lycka. Istället glider min hand utmed din arm, från axeln ner till fingerspetsarna. Jag skulle kunna skrika av glädje över den mjuka beröringen, som från min hand breder ut sig till hela kroppen. På vägen tillbaka nuddar min arm som av en tillfällighet toppen av ditt bröst, som genast reagerar och ömt buffar mig i armen. Jag slår tillbaka filten en bit och öppnar nu ögonen, för att kunna betrakta dig. Månljuset skinar genom spetsgardinen i fönstret och ger mig ljus för denna underbara syn. Jag känner hur ett kärleksfullt leende breder ut sig kring mina läppar. Det sker helt av sig självt, av ren lycka, för att jag får vara så nära dig. Jag lyfter min blick igen och ser att även du har öppnat ögonen. Ett lätt flimrande i dem speglar din förväntan och genom de stora pupillerna ser jag in i djupet av din själ, som uppenbarar så stor kärlek för mig.

Oh, min älskling! Ja, jag är full av förväntan. Full av längtansfull förväntan. Jag skulle vilja dra dig emot mig, för att känna din hud mot min. Men du backar. Det kostar mig nästan förståndet, att inte känna dig helt nära intill mig. Jag försöker en gång till. En lätt brottning sätter våra muskler under ytterligare spänning. Våra höfter nuddar plötsligt vid varandra. Jag känner din hetta, din kraft, ditt vilda begär och jag njuter av det. Du slutar med motståndet och lägger dig lätt, helt lätt ovanpå mig. Jag stönar tyst av lycka. Nu kan mina läppar känna på din hals, jag känner saltet på din hud, som tränger fram ur dina porer. Jag andas in din eggande doft och blir samtidigt själv ännu mera uppeggad. Mina höfter börjar sakta att gnugga sig mot dina. Långsamt, mycket långsamt blir trycket starkare. Det är inte jag, utan du, som trycker emot mig och låter mig känna hela din manliga styrka. Min längtan, att ta emot dig, blir nästan outhärdligt. Medan mina händer smeker din rygg, överför din kropp genom mina fingertoppar all sin spänning till mig. Jag rycker till, som av elektriska stötar. I små vågor ökar min upphetsning och blir ännu hetare. Jag vill stöna till, högt och ljudligt, men plötsligt stänger dina läppar åter min mun. Din mjuka, sökande och krävande tunga, kommer i mig, stöter till, kort och kraftigt och drar sig bort från mig igen. Stanna hos mig, tänker jag, snälla, stanna hos mig! Men du har undflytt mig igen. Din tunga glider utmed halsen. Vid hårfästet i nacken stannar den av. Ett snabbt, ömt bett förlänar mig en oanad våg av salighet. Långt nere känner jag, hur ett rytmiskt pulserande långsamt söker sin väg utåt. Det tycks, som om du också känner det, för du biter en gång till, och en gång till och igen. Framför mina ögon dansar stjärnor. Jag skulle vilja se dig i ögonen, men en osynlig kraft håller dem stängda och gör det omöjligt att röra mig. Ditt nästa, kärleksfulla bett i min nacke leder mig direkt till min första höjdpunkt.

Jag känner mig så allomfattande lycklig, att kunna dela denna upplevelse med dig. Jag fyller hela ditt ansikte, dina ögon, din panna med otaliga små kyssar, innan jag rullar tillbaka bredvid dig. Täcket har äntligen glidit ner på golvet. Du ligger naken framför mig i månskenet och jag omsluts av en aldrig anad känsla av ömhet, medan jag betraktar dig. Jag vet att det är alltför tidigt; din kropp klarar ännu inte att reagera efter uppfyllelsens rus, men jag måste bara röra vid dig. Med bara ett finger rundar jag dina bröst och åter sänder kontakten med din hud små, elektriska blixtar genom hela mig. Jag har nu tid att betrakta din kropp, din present till mig. Jag kan inte behärska mig längre, utan jag lutar mig fram och låter min tunga följa fingrets väg. I långsamma cirklar åker min tunga nu högre upp, tills den når höjden och där fuktar knoppen. Sen låter jag mina läppar krama den, medan jag med andra handen mjukt omfattar ditt andra bröst. Du rör dig inte ännu, men jag känner att din kropp åter börjar reagera på mina smekningar.

Och som den reagerar, min ängel! Även om du inte kan ana det. Du vet ännu inte, att din ömhet har öppnat en sluss i mig, som – när den väl har blivit väckt – i alltid nya vågor får oss båda att känna min kärlek till dig. För mig är detta än så länge mycket mer tillfredsställande än för dig. Jag blir lite ledsen vid denna tanke, för att jag skulle vilja, att du kunde känna det lika ofta, som naturen gör det möjligt för mig. Första vågen av min lusta har just ebbat ut, men jag känner redan hur nästa gör sig beredd till att tacka dig för dina smekningar. Ännu är det bara en späd aning i min kropps djup. Ett lätt bävande inombords, som ökar med varenda beröring av dig.

Min mun glider ner från den lilla höjden, ner mot magen, där den upptäcker den lilla gropen, förbindelsen till våra anor. Min tunga utforskar även denna lilla grotta och jag känner, hur din mage lätt lyfts och sedan sjunker ner igen. Sedan glider jag längre neråt, tills mina läppar möts av urskogen, som växer på kärleksgudinnans kulle. På nytt känner jag, hur du lyfter dig lätt, för att sträcka dig emot mig. Jag lägger mitt huvud i ditt sköte, så att min tunga når insidan av dina lår, högt uppe, där de är som känsligast. Mina små cirklande rörelser får din eld att flamma till igen. Min hand glider nerför dina ben och smeker, fortfarande mycket, mycket lätt, dina lår, dina knän och åter dina lår. Din kropp har hittat sin långsamma rytm igen och gungar mitt huvud, medan dina fingrar smeker min nacke.

Rytmen, som du känner, föds av min kärlek till dig och i förväntan av det, som kommer att ske snart. Dina smekningar förstärkar min heta längtan. Och din tunga berövar mig nästan mitt förstånd. Hur kunde du bara veta, vad min fantasi hade önskat sig under de senaste dagarna? Varifrån tar du denna oändliga ömhet, att ge mig exakt det, som försätter mig i extas? Jag förmår inte att tänka en tanke. Jag skulle vilja känna dig överallt samtidigt, dina händer, dina läppar, din tunga, hela din kropp. Mitt sköte flödas, mina sinnen hotar att överge mig. Oh, älskling, känner du inte hur hett det rycker i mig? Jag är strax färdig igen … Ett ögonblick, ett enda kort ögonblick kommer det att vara, som förlöser mig från denna obeskrivliga spänning. Mina fingrar griper tag i din nacke. Jag måste sansa mig en gång till, än en gång tillkalla förståndet, så att det hindrar mig från att såra dig med mina naglar. Snabbt letar jag efter en kudde, för att bli av med all min spänning i den, utan att göra dig illa. Det var verkligen i sista ögonblicket, för just nu har din tunga nått det stället, som en kärleksgudinna har skapat, endast för att en kvinna i dessa moment ska kunna få en blick in i paradiset. Min kropp stegrar sig, den sträcker sig emot dig. Den bönfaller om frälsning ur denna omänskliga, knappt uthärdliga, ack så oändligt söta plåga. Du känner häftigheten i mitt begär och uppfyller min, denna lystna önskan, innan jag inte längre kan stå ut med den. Två, tre slag med din mjuka, lena, fuktiga tunga räcker till för att få min kärleksknopp att explodera. I heta vågor utstöter den pur kärlek. Jag stönar bara tyst, fastän jag skulle vilja skrika av välbehag. Det är i detta ögonblick, som jag tror att jag måste dö. Jag faller ner i ett mjukt, varmt ljus och tänker att det måste vara slutet. Men det är ett vackert, ett obeskrivligt vackert, njutningsfullt slut, som redan nu talar om för mig, att det samtidigt är början till nästa ...

Nu lägger jag mig bredvid dig igen, men så att jag känner att hela din kropp berör min. Jag har låtit min upphetsning ebba ut, samtidigt med dig. Men jag känner nu att du snart är redo igen, vilket naturligtvis även eggar mig. Jag lägger din hand på min växande kroppsdel, som reser sig genast vid din beröring. Jag böjer mig åter över dig, för att kyssa dig igen, djupare nu, trängande. Jag får svårt att ligga stilla nu. Ju mer vår kyss närmar sig extasen, desto starkare pressar jag mig mot dig. Vår kyss har lämnat munhålan och breder ut sig över den andres ansikte, utan någon tanke, bara känslor råder nu. Jag har inte ens märkt att jag har trängt in i dig, din hand måste ha visat mig vägen. Nu känner jag plötsligt hur din värme omfamnar mig, vilken gudomlig känsla! Med all viljestyrka lyckas jag att få tillbaka lite besinning. Jag stödjer mig på armbågarna och tittar på dig. Jag ser dig bara suddigt, men jag ser ändå lyckan, som du utstrålar. Jag tittar djupt i dina ögon och tränger samtidigt mycket långsamt längre in i dig, så långt jag kan komma.

Även jag har öppnat ögonen. Jag skulle vilja sjunka ner i dina, jag skulle vilja att du ser, hur mycket jag älskar dig! I detta underbart vackra ögonblick, då våra kroppar blev till en, skulle jag ha velat att även våra själar smälte samman genom våra ögon. Lyckokänslan som fyller hela mig är obeskrivligt stor. Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig. Det är allt, som jag kan tänka på. Och med varenda en av dina stötar, pulserar det åter genom mitt huvud. Jag älskar dig. Jag känner den virila kraften i dig, som gör mig så svag och lycklig. Den fyller ut mig helt och hållet, tränger in i dessa djup, som redan så länge har längtat efter den och eggar där varje millimeter av mitt kött. Dina långsamma, försiktiga stötar blir kraftigare. Jag känner din lidelse mycket tydligt. Din upphetsning kan du knappt styra längre. Jag andas in dig, jag smakar av dig, jag känner dig så djupt i mig. Oh, vad jag älskar dig. Jag ger mig hän åt dig helt och hållet. Jag är enbart din nu och du är min ledare, min förlösare, min härskare.

Jag hör hur du andas in häftigt, medan jag vilar ett ögonblick hos dig. Detta är urkraft, min ängel, detta är det vi har skapats för! Lika långsamt, som jag har kommit in till dig, drar jag mig tillbaka nu, för att sedan på nytt utkosta saligheten. Vid behärskningens rand spelar vi en stund med våra kroppar, tills jag känner att ditt begär blir allt vildare.

Ja, jag kan knappt stå ut med mitt begär längre. Jag griper tag i dig vid höfterna, för att hjälpa till vid dina heta, korta, häftiga stötar. Samtidigt vill jag känna hela kraften av dina höfter i mina händer. Din vildhet, din oförmåga att kunna kontrollera dig längre, gör mig galen av lycka och lusta. Jag vill att du känner min kärlek till dig genom min kropp. Hettan som du skapar med dina stötar, går nu inte längre att stå ut med. Mina kinder glöder, min andedräkt är het och häftig. Jag skulle vilja få dig att explodera och på toppen av vår lust drunkna i den gemensamt.

Då släpper jag också kontrollen. Det som händer nu är vansinne! Vi är förenade i våra rörelser, vi är förenade till kropp och själ. Någon gång känner jag att vi är mycket nära. Jag känner hur vi klamrar oss fast vid varandra. Ännu en gång vill våra kroppar flyta ihop och en gång till. Nu känner jag, nej, vet jag, att du når din höjdpunkt och tillsammans med min sista stöt går solen upp i min hjärna.

Ja, min gudomlige älskare. Dela med dig din urkraft, din gåva som du på något hemligt sätt har fått ta del av från universums djup. Låt hela din kärlek äntligen komma ut. Låt den explodera i mig, så att jag känner genom hettan av din livssaft, att vi nu är slutgiltigt, helt och hållet, förenande i vår kärlek. Jag känner din sista stöt som den som förlöser oss båda två. Medan du pulserar i mig och inte längre kan rå över dig själv, utbreder sig nästa våg även i mig. Den är ännu häftigare och ändå mycket mera innerlig än de båda föregångarna. Den kommer långsammare, mycket långsammare, men istället är den så intensiv, att jag önskar att den aldrig ska ta slut. Den sväller i mig så hett och underbart och precis i samma rytm, som tillåter mig att känna din däremellan. Det är den osägbara känslan av evig kärlek, som omfamnar mig nu. Jag håller fast dig och skulle aldrig vilja släppa dig igen. Min kropp, min själ, mitt förstånd, de har alla bara en medelpunkt nu. Dig. Jag är så full av lycka, att några tårar droppar ur mina ögonvrån. Jag känner ännu hur du, helt utpumpad och avslappnad ligger på mig och njuter av ögonblicket. Men jag vet, att vi snart kommer att somna tillsammans. Jag i dina armar, som omsluter mig så beskyddande, medan jag lyssnar på din lugnande andedräkt, huvudet på din axel, som ger mig tröst och stadga, mitt hjärta och min själ helt djupt och långt och för alltid hos dig. Lycklig, tackar jag våra gudar, att jag får älska dig.

Jag är inte riktigt vaken ännu, när jag kommer ihåg att du ligger bredvid mig. Men jag fortsätter att ligga stilla en bra stund och tänker på lyckan från i natt, som du har skänkt mig. En våg av kärlek till dig fyller mig och jag biter mig snabbt på läpparna, för att inte stöna högt och väcka dig. Jag sänder en snabb tanke av tacksamhet upp till våra gudar, vilka de än är och var de än håller till, att de har låtit oss uppleva detta paradis. Mentalt kan jag bara skaka på huvudet, när jag tänker på hur enkelt och naturligt jag upplevde detta, att vara tillsammans med dig för första gången. Inte ett spår av förlägenhet eller osäkerhet, det var, som redan då vi lärde känna varandra, som om vi var skapade för varandra. Jag tänker på att du är allt det, som en människa bara kan drömma om, och jag tror att jag för tillfället är den lyckligaste mannen i världen. Försiktigt stödjer jag på armbågen, så att jag kan se dig bättre. Dina avspända drag och lugnet, som du andas med, väcker en ömhet i mig, som träffar mig liksom den första solstrålen, som dyker upp vid horisonten och som förgyller allting med sitt sken. Aj, jag tror jag har inte varit nog försiktig. Jag ser hur du byter ställning under täcket och sedan kommer, tillsammans med en första blinkning, ett leende på dina läppar.

Åh nej, detta leende kommer inte, det finns fortfarande kvar. Jag har tagit det med mig ur en supervacker dröm. Men när jag öppnade ögonen hade jag glömt den; det är bara dess känsla, som klingar efter i mig. Jag känner mig lätt och salig och jag vet att det måste ha varit något underbart, som så djupt rörde min omedvetna sinnesvärld. Nu först blir jag varse om hur du ligger där och betraktar mig. Har jag känt dina blickar på mig, eller var det något annat, som har väckt mig? Det är inte så viktigt. Viktigt är att du ligger bredvid mig. Att du är verklig och att jag så småningom medvetet begriper, att det verkligen var sant, vad jag fick uppleva under denna natt. Lycklig stänger jag mina ögon igen och ser enstaka moment från vår kärleksnatt framför mig. Oh, Gud, detta hav av ömhet, denna ofattbara mängd av känslor, som du gav mig, hettan i vår lidelse, det överväldigande ögonblicket av vår gemensamma förlösning, när jag kände mig så förenad med dig! Det var så obeskrivligt vackert, som aldrig förr i mitt liv. Du var så nära mig, så förtrogen, som om jag hade varit din älskarinna sen eviga tider. Jag öppnar ögonen och ser på dig. Ditt ansikte är så nära mig, jag kan inte lösgöra min blick från dina ögon. De har något hemlighetsfullt, något magiskt, något som drar mig in i dem. Det är som om du skulle hypnotisera mig. Genom dina ögon kan jag se djupt in i din själ. Och jag ser så mycket kärlek och godhet och ömhet, att jag knappt kan stå ut med det. En darrning går genom kroppen på mig. Det är en våg av glädje, en våg av kärlek, en våg av lycksalighet. Du böjer dig över mig och andas en oändlig öm kyss på min panna. Dina läppar rör mig knappt och ändå brinner denna kyss så het, att jag ännu känner den flera minuter senare. Jag andas in din doft så djupt jag kan. En aning upphetsning ligger kvar i den, den gångna nattens svett, som har dragit oss tillsammans in i ekstasens malström. Jag njuter av denna doft, som innehåller så mycken manlighet. Den förmedlar mig säkerhet och den bästa kvinnliga känslan - att vara åtrådd. Som dragen av osynliga makter, dras min kropp emot dig. Jag vill bara komma i dina armar, låta mig kramas av dig, känna din hud emot min, att vara helt, helt nära dig. Som vore det en självklarhet, uppfyller du min önskan. Som om det helt enkelt måste vara så, för att det var så i alla tider och kommer att vara så för evigt. Tiden har blivit en obetydlig enhet vid din sida. Jag darrar lätt. Nej, jag fryser inte. Jag darrar av lycka, av obeskrivlig lycka, som får mina ögon att tåras, för att den känns så stor, att jag tror att den river sönder bröstet. Du vet, jag gråter bara, för att känslan är så stark, att jag inte kan klara den annars. Ändå försöker du att trösta mig. Du smeker oändligt ömt över mina axlar. Du stryker håret ur ansiktet på mig. Du kysser bort mina tårar. Jag har bara en enda tanke i mig: Dig. Dig. Och hur mycket jag älskar dig.

Det är så skönt att ligga bredvid dig, så nära att våra kroppar smeker varandra hela vägen, utan att vi rör på oss. Jag blir medveten om varenda en av våra beröringspunkter, jag känner värmen, som vi ger varandra. Det är ett energiutbyte, en ömsesidig gåva, som understryker vår kärlek till varandra. Det är så skönt att ta emot din värme i mig, det är åter en fullbordan, även om det är annorlunda än igår. Det är, som om det nu legitimerar vår gemenskap, något som igår ännu undertrycktes av vår läntan till varandra. Min lycka blir stadigt större, omfattar även dig, kramar om dig, så som jag även känner din lycka i min själ. Jag ser två tårar rinna ur dina ögonvrån, men jag vet att det är glädjetårar. Min kärlek till dig växer till ett hittills okänt maximum, jag blev nästan yr, så starkt har känslan gripit tag i mig. Det är så bra att veta att även du är lycklig, det är så bra att jag får göra dig lycklig. Det är så bra att känna våra känslors enighet, det, älskade, har jag aldrig upplevt. Jag vet inte, hur länge vi ligger stilla bredvid varandra, men jag vet, så skulle jag kunna ligga i evighet. Men sen överkommer mig en längtan, att känna dig ännu närmare mig. Jag ger dig en öm kram, vrider dig på sidan och rullar sedan själv på rygg, drar med dig, så att du kommer att ligga på mig. Det ligger ännu ingen uppmaning i det och jag ser att även du vet, att jag bara vill känna dig ännu närmare, att känna din vikt på mig, liksom för att ge realitet åt denna dröm. Men även om jag inte har en tanke på det, blir lusten väckt genom vår närhet. Men det är inget stormande begär, inte den heta längtan, som jag kände igår, det är mera en lekfull ömhet, som växer i mig. Ett lätt knyck med mina höfter får dig att le.

Det är ett leende bortom medvetenhet. Det är mera en aning om att naturens instinkter vaknar på nytt i fjärran. Ännu medan jag med alla sinnen tar emot din kärlek till mig, njuter av dina beröringar, dricker din själ och förlorar mig helt i dig, talar din kropp – helt lugnt och sakta – om för mig, att den är den gudomliga kompletteringen till min egen. Jag hör denna röst av vår urnatur och gläds obeskrivligt över att det är du, som får den att ljuda, som gör att den hörs för första gången i mitt liv. Med spänning väntar jag på vad den kommer att berätta för oss. Min hud spänner sig, små, korta rysningar kryper nedför ryggen, för att genast vända där och smyga uppåt igen, medan de blir allt starkare. Jag ligger kvar på dig, känner din hud mot min. Så kan du känna hur mina bröst sträcker sig emot dig, hur mina knoppar blir hårdare. Dina fingrar börjar att smeka mig, sakta. Oändligt försiktigt, oändligt varsamt, oändligt kärleksfullt stryker de över min nacke, min rygg, över baksidan av mina lår. De utforskar varje millimeter av min hud. Rysningarna blir vällustigare och mer genomträngande. Jag känner hettan i dina andetag, när de möter min hals. Din bröstkorg lyfts nu i snabbare rytm än alldeles nyss. Även mitt hjärta slår snabbare, min puls blir kraftigare, mina andetag anpassar sig till dina helt av sig självt. Vi känner båda hur blodet forsar genom våra ådror, hur det börjar samlas i våra nedre regioner. Jag lyfter lätt på överkroppen. Jag vill se djupt i dina ögon, dessa ögon, som jag i hela mitt liv aldrig hade sett innan, men av vilka jag vet, att de uppenbarar ditt innersta för mig, att de är din själs spegel. Fulla av ömhet och kärlek, full av lugn och ren lidelse och värme, full av förväntan av lycksalighetens moment, som vi båda redan känner av igen. Kontakten med våra ögon varar länge och är djup. Som en självklarhet förenar vi våra själar genom den, ännu innan våra kroppar kommer att göra det. Genom spänningen i min överkropp ökar trycket av mina höfter på din midja. Ett kort, hett flimrande blixtrar upp i dina ögon. Det är tecknet för att även du anar, vad som kommer att hända strax. Ännu en gång möts våra blickar, fyllda av äkta och pur kärlek. Sen överlåter vi i tyst samförstånd våra kroppar åt viljan av en högre, gudomlig makt, som varligt visar oss vägen till den kommande sällheten.

Vi har all tid i världen, ja mer, för tiden tycks stå stilla, den är inte längre viktig. Vi är redan förenade, våra själar har smält ihop, två halvor har blivit en helhet, så absolut felfri, att inget annat är av betydelse längre. Till och med tankarna har saktat av, är inte nödvändiga längre i denna enhet. Mina ögon är öppna, men utan att se, de skådar långt ut i fjärran – kanske för att leta efter gudarna, för att visa dem, hur gudalik vi fullbordar varandra. Det här, som vi upplever nu, måste ha varit deras vilja, när de skapade man och kvinna. När mina fingrar stryker lätt över din rygg, är det inte längre nervcellerna i min hand, som förmedlar mig impulserna. Jag uppfattar hellre, hur du känner beröringen. Då är det inte att undra på att även våra kroppar reagerar gemensamt, att varje minsta tryck redan i förväg har bestämt den utjämnande rörelsen. Du lägger dig raklång på mig, redan innan min tanke har mognat, att vilja känna dig närmare. Dina ben glider isär även innan jag kan lyfta mitt knä, för att visa dig, vad jag vill. Din mun rör redan vid min, ögonblicket innan jag längtar efter dina läppar. Lusten finns med i varje rörelse, men utan att vara bestämmande. Till och med senare, mycket senare, när jag långsamt glider in i din väntande grotta, sker det utan begär. Visst, jag tycker att jag exploderar av njutning, när vi även sammanför våra kön, för att fullkomliggöra vår enhet. Detta måste ha varit den gudomliga tanken bakom människans reproduktion. Din del av oss rör sig långsamt på min del, som möter dig för att få oss att vara ännu närmare varandra. Jag sjunker ner i oss och du tar emot oss. Det är en ädel och upphöjd känsla, som vi förnimmer. Och någon gång, efter evigheter, vet vi också att den fullkomliga fullbordan snart kommer. Det är bara en lätt skakning av våra kroppar, som kan kännas utåt. Ändå är det det största, högsta och vackraste, som vi någonsin har upplevt. Vi förblir förenade i kropp, tanke och själ även efteråt. Tillsammans återhämtar vi oss från det oerhörda – att ha skådat Gud i oss själva. Copyright Bernhard Kauntz och en underbar kvinna 2001, översatt i Västerås, 2019

Tillbaka till till eller till

18.6.2019 by webmaster@werbeka.com