En mening och så många förklaringar. Somliga kommer att skrika upprörda redan vid första meningen, fräsa förbannelser över denna groteska lögn och hur som helst så är det en typisk hysterisk överreaktion.

Utan att överdriva måste dock slås fast: jag är expert när det gäller "Att-bli-bruten-till-kvinna", jag borde utmärkas med dubbla doktorstitlar för det, eftersom det inte finns någon som har högre kunskap på detta område än JAG.

Eftersom jag är en KVINNA.

Jag är en ofta bruten kvinna, hyggligt ihoplappad, med mina 28 år måttligt ung, men i kritisk ålder till att bli äldre och jag har, förutom diverse akademiska och sociala utbildningar, expertkunskaper inom ovannämnda område, liksom vilken kvinna som helst.

(Kanske minns du: Vi föds inte till flickor, utan vi blir påverkade till att bli det. Den som inte minns, kan se efter här: )

Det är enkelt att säga att männen är de skyldiga och kvinnorna är offren. Det är förstås fel. Ofta är kvinnorna som mödrar de skyldiga gentemot sina döttrar och söner - och män som fäder efterliknar dem eller profilerar sig genom icke-närvaro. Dessa mödrar och fäder är likaså offer till sina egna mödrar och fäder och dessa i sin tur... Detta leder oss till slut till Adam och Eva, därför lämnar jag nu diskussionen om offer och skyldiga. Den leder till nichts, nada, zero.

Alla är skyldiga, förutom de oskyldiga barnen och ingen är skyldig, för att alla en gång har varit ett oskyldigt barn. Alltså, vad göra?