Skinhead-rättegång slutar med fällande domar

De fem skinheads, som i flera dagar hade suttit så segervissa på de åklagades bänk, luftade med otillbörliga tillmälen sin vrede över de fällande domarna i våldtäktsanklagelsen, redan innan nämndemännens ordförande hade läst färdigt motiveringen av domsluten. Naturligtvis överklagade samtliga.

Den redan tidigare straffade ledaren av gruppen, som hade en dominerande roll och som animerade sina vänner till att våldta flickan, dömdes till två och ett halvt års fängelse. Han bestämde till och med ordningsföljden, vem som därnäst skulle kasta sig över flickan. Tre andra ynglingar fick, delvis villkorligt, ett och ett halvt års frihetsberövande. Två tredjedelar av straffet dömdes villkorligt. Den som i början erkände, fick 15 månader, delvis villkorligt. Även om han senare återkallade sitt erkännande, har han ändå väsentligt bidragit till att sanningen kom fram. Försvårande omständigheter för alla skinheads var den avsevärda skada de tillfogade offrets psykiska hälsa. I överensstämmelse därmed dömdes de till en delad skadeståndsbetalning av 100.000 Schilling.

Nämndemännen fattade sitt beslut inte lättvindigt. Efter fem timmars diskussion stod det dock helt klart för de båda domarna och de två bisittarna, att våldtäkterna hade skett exakt i den form och med exakt den brutaliteten som offret hade beskrivit. Flickans påståenden hade varit absolut trovärdiga. (!) Dessutom hade båda psykiatriska experter talat om en "förhöjd trovärdighet". Båda hade uteslutit fantasier eller förväxlingar.

De åklagades och deras anhörigas misskundsyttringar efter de fällande domarna var förståeliga ur deras synvinkel. Förvånande var däremot den verbala urspårningen av försvarsadvokaten Dr. Andreas Brandtner. Han inte bara pekade mot pannan, utan han anklagade rätten för feghet: "De var bara för fega för att frikänna skinheaden." (sic!) Därmed inkasserade han en säker applåd av många av skinheadens anhöriga och sympatisanter. (...)