Dingtuna ligger strax utanför Västerås stad, västerut, vid gamla landsvägen mot Köping/Eskilstuna.
Kyrkan, belägen på "andra sidan" om väg och järnväg, har mycket gamla anor. Dagens byggnad går tillbaka till 1300-talet, men man vet att redan tvåhundra år tidigare hade det funnits en kyrka i romansk stil på samma plats, samt att förkolnade rester av virke kan tyda på en ännu tidigare träkyrka.
Men kyrkorummet idag är alltså 31,7 gånger 13,2 meter, vilket motsvarar måtten då det byggdes på 1300-talet. På 1400-talet tillkom tornet och tegelvalv slogs som förstärkning. På 1700-talet hade kyrkan förfallit rätt illa (jfr. Rytterns kyrkoruiner), 1735 fick man till och med reparera det nedfallna (västra) valvet. Men under de följande åren skedde en mera allmän restaurering.
Nästa restaurering, 1898, leddes av Erik Hahr, född i Dingtuna och mest känd för sina insatser som stadsarkitekt i Västerås.

Den mest framstående sevärdheten i Dingtunas kyrka är utan tvekan kalkmålningarna från 1470-talet. Dessa är tidiga arbeten av Albertus Pictor, en av sin tids mest kända kyrkodekoratörer. Naturligtvis drev Albert en stor målarverkstad, som alla andra kända mästare, det är därför osäkert hur mycket av verken han själv målade. Å andra sidan skedde detta i början av hans bana, då han kanske ännu inte hade så många medarbetare.
På bilderna här (den södra valvkappan) syns Johannes döparen och St. Antonius i samspråk, samt nedanför till vänster Marias jordafärd, där apostlarna bär hennes bår. Längst ner till höger ser vi St. Olofs seglats. Dingtuna kyrka hade mycket riktigt Jungfru Maria och St. Olof som skyddspatroner.
Allt detta skedde ju ännu före Gustav Vasa och reformationen, alltså fortfarande enligt den katolska trosläran. Därför är det kanske inte heller så förvånande att målningarna kalkades över 1649, när kyrkan målades ut på nytt. Vid restaureringen 1898 tog man dock fram målningarna igen och återställde dem så gott det gick i ursprungligt skick. Att man ändå hade varit försiktig vid valet av färgernas kraft, visade en lyckträff, som upptäcktes vid den senaste större restaureringen, 1968.

Då hittade man bakom predikstolen en originalmålning av St. Mikael och draken, som aldrig varit överkalkad, utan bara gömd av ryggstycket. Detta beror på den lyckliga omständigheten att den nuvarande predikstolens föregångare härstammade från 1646, dvs. tre år före den allmänna överkalkningen. Den ersattes 1788 av nuvarande modell, som tillverkades av "en Dahlkarl från Mora socken" och målades av P Hedendahl från Säter.

Ett av de nyaste tillskotten i kyrkan är orgeln från 1978. Fasaden till den ritades 1898 av Erik Hahr. Även de två klockorna i tornet härstammar från 1898, då man tyvärr förstörde de äldre klockorna.
Sedan 1990 sitter fyra tavlor i vapenhuset med namnen på kyrkoherdar, komministrar, kyrkvärdar, organister och kantorer genom tiderna. Det är inte bara originellt utan förankrar också dagens kyrka i sin mer än 600 år gamla historia.