Heuriger - Wiens vinkrogar

Det är vår i Wien. Det grönskar överallt och det blommar i träd och buskar, så att det liknar en färgsprakande explosion. Luften är klar. Jag står högst uppe på Bisamberg och ser ända in i Slovakien i öster, söderut ser jag minsann Rax och Schneeberg, som säkert ligger sju, åtta mil bort. Man ser den vita snön på Schneeberg, som ju i alla fall är över 2000 meter högt. Bisamberg, norr om Wien, har med sina 364 meter blygsammare mått, men den effektiva höjdskillnaden till stan, som breder ut sig nedanför mig, är ändå 200 meter, vilket räcker för en superb utsikt. På sluttningarna ner till stan står vinstock bredvid vinstock, i långa rader.

Så här kan det se ut inomhus hos en "Heuriger". I bardisken finns det allehanda läckerheter att tugga på till vinet.
Här är två exempel på uteserveringar. Och visst smakar vinet bäst under bar himmel, om vädrets makter tillåter det.

Utomlands är de mest kända orterna Grinzing och i viss mån Sievering och Nussdorf, dit turistbussarna fraktar sina resegrupper efter scheman. Man föses in någonstans för att få "ein Vierterl", det vill säga en kvarts liter vin, och medan man dricker upp det lyssnar man till två, tre låtar av någon typisk wiensk sång, som framförs av mer eller mindre professionella musikanter. Sen är det dags att kliva på bussen igen, för att jäkta vidare till nästa attraktion...

En gata med idel vinkällare, på väg ner från Bisamberg. Och en gata nere i "byn", i Stammersdorf. Här finns det ännu inga turistbussar och man kan fortfarande uppleva en genuin stämning.

Personligen - och jag är långt ifrån ensam om det bland lokalbefolkningen - föredrar jag de gamla byarna norr om Donau, vid foten av Bisamberg, som Strebersdorf och Stammersdorf. Vinet där är minst lika gott och stämningen kan bli nog så hög ibland, utan att den behöver trissas upp på konstgjord väg.

Överallt blir man påmind om vinböndernas arbete. Här i form av en gammal vinpress, som står på gångbanan. Att gå till "Heuriger", som dessa vinstugor kallas, är en del av vardagen i Wien, det görs bra mycket oftare än att gå på en idrottstillställning eller på teater. Jag tänker på att namnet liksom traditionen i grunden härleds från Romarna. Heuriger betyder "årets" och man menade naturligtvis årets vinskörd från början, även om försäljningsstället idag har samma namn. Ordet kommer av "heuer = detta år", ett ord som inte finns i högtyskan, utan förekommer bara i bairisk-österrikiska dialekter. Det finns dock en motsvarighet, som används över hela det tyska språkområdet: "heute = denna dag". Ordet kommer från latinets "hodie", som i sin tur är en förkortning av "hoc dies", som betyder just "denna dag". Det är lustigt att det ena ordet finns överallt, medan "heuer" i stort sett begränsas till Österrike. Fast sen är det ju där, som det finns "Heurige"....

Aaron Krolikowski har gjort några skisser hos en Heuriger i Wien, som han vänligen har ställt till mitt förfogande. För att se de andra skisserna, klicka på bilden. Det är långt ifrån så att de olika vinkrogarna har öppet året om, det är nämligen upp till dem att bestämma öppettiderna. Medan de större har fasta datum, som t.ex. jämna eller udda månader, kan andra begränsa sig till helgerna, t.ex. fredag - söndag. Och om man frågar hos de mindre, när det är öppet, kan man mycket väl få höra: "om vädret är vackert..."

Denna tallruska signalerar redan från långt håll om att det är öppet här. Det gör däremot inte så mycket, för det finns gott om ställen, som är öppna, oavsett när man kommer, så att man alltid någonstans ser tallkvistarna som hänger framför någon dörr. Det är nämligen det gemensamma kännetecknet för alla. För att visa att det är öppet, hänger man ut en tallruska. I Wien säger man då: "ausgsteckt is". På grund av dessa ruskor ("ruska" = "Busch") kan man kalla en Heuriger även för "Buschenschank", men det skulle bli fel att översätta det med "ruskservering"...

Det är länge sen jag har bott i Wien, jag känner därför inte alls igen mig bland de gator som leder ner till byn och som kantas av vinkrogarna. Men det gör inte så mycket, så länge det går neråt, går det åt rätt håll....

Man kan naturligtvis också beställa in vin och mineralvatten var för sig för att göra sin egen blandning av "Gspritztn". Fast jag börjar bli törstig. Om det kommer sig av min vandring eller av att tankarna kretsar kring vinet - det vet jag inte, men jag beslutar mig för att gå in till närmaste Heuriger och dricka en "Gspritztn". Detta underbara wienska ord med åtta konsonanter och en enda vokal i mitten (slaviska språk - släng er i väggen) betecknar en åttondels liter vin med lika mycket mineralvatten. Denna förfriskning har blivit mycket populär under de senaste två decennierna. Den är dels mer uppfriskande, dels blir man inte så full. (Nejdå, det behöver inte vara någon målsättning att bli det...)

Närmaste Heuriger råkar vara familjen Langs vingods. De har just öppnat och jag är första gästen. Därför passar jag på att fråga om jag får ta några kort. Och visst får jag det. Inomhuslokalerna ligger inhuggna i berget och har förmodligen en gång i tiden varit vinkällare. Men som de allra flesta ställen har man även en uteservering, som i det här fallet ligger "på taket" av utrymmesskäl. Jag sätter mig i trädgården för att meditera en stund. De enkla träborden och -bänkarna är tradition hos en Heuriger, det är vinet som ska hålla klass istället.

Det är för all del lite för tidigt på året, men senare finns det nog inte så mycket vackrare miljö att sitta i, när vinrankorna runtomkring har börjat grönska på allvar och när druvorna hänger ner i klaser på höstkanten.

Medan jag dricker mitt vin kommer det fler gäster och luften börjar fyllas av det sorl, som är kännetecknande för glada och avslappnade människor. När jag sedan fortsätter på min väg neråt stan, kommer jag förbi odlingar, där man mycket informativt på en skylt kungör, vilka druvor som odlas just där. Jag stannar till för att läsa om sorterna - fast samtidigt spelar det inte så stor roll, om man dricker en "Grüner Veltliner", en "Müller-Thurgau" eller en "Neuburger". Hos en Heuriger smakar alla sorter bra.

Tillbaka till eller till av