Konsthistoriska Museet i Wien

Medan "lära sig" är ledordet i Naturhistoriska Museet, gäller "uppleva" i Konsthistoriska. Naturligtvis är tavelgalleriet museets centrala del, men redan på trappan, på väg till första våningen, där det finns, kallar Theseusgruppen av Antonio Canova på min uppmärksamhet. Jag kan inte heller låta bli att ta intryck av den allmänna arkitekturen och utsmyckningen i huset. Bara med studiet av detta skulle man lätt kunna vara sysselsatt en hel dag.

Tavelgalleriet består i sin vänstra del av tyskt, flamländskt och holländskt måleri, i högra flygeln finns italienska, franska och spanska mästare att beskåda. Även om mina personliga favoriter finns i den senare gruppen, kan jag inte låta bli att bli betagen av verken av Dürer, Cranach eller Holbein - eller att le över Archimboldos fantasi, vilken lät honom skapa de speciella "temahuvuden", som bara består av temats attribut. Så innehåller eldhuvudet till exempel vaxljus, lampor, brinnande ved, osv. Sommaren däremot karaktäriseras av mogna ax, en gurknäsa och frukter. Naturligtvis måste även Pieter Bruegel d. ä. nämnas, eftersom Konsthistoriska Museet innehar världens största samling av hans verk. Men det finns också knubbiga damer av Rubens, liksom verk av Frans Hals, van Eyck, Vermeer och Rembrandt.

I galleriets andra hälft hänger bilder av Lotto, Veronese, Tintoretto, Tizian och Raffael - framför vart och ett av dem stannar tiden, när man tittar på dem. Corregios mytologiska framställningar av Jupiters kärleksaffärer har man naturligtvis mera behållning av, om man känner till bakgrundshistorien. Den hängivningsfulla Io skulle möjligtvis ha tänkt efter en gång extra, om hon hade vetat att hon skulle få tillbringa en stor del av sitt liv som ko, på grund av äventyret med Guden... Caravaggios ljusdramatiska effekter, t.ex. i "David med Goliats huvud", gör ett stort intryck på mig. Näsan av Cagnaccis Kleopatra är möjligtvis lite tillsnyggad, men hennes självmord genom ormbett är ändå rörande. Bilden finns till och med på ett frimärke. Diego Velazquez hovmåleri får man naturligtvis inte heller glömma, den ersatte på sin tid utbyet av fotografier, såsom vi gör idag. Men även Seiseneggers verk, bilden på Kejsar Karl V, i vars rike solen aldrig gick ner, har historiskt värde.

Det är naturligtvis absolut omöjligt att räkna upp alla namn, som finns representerade här; Reni, Tiepolo, Ricci och Batoni må stå för 1700-talet, liksom även Bernardo Belloto, som även kallas Canaletto, vilken med sina målningar av Wien kring 1760 har överlämnat en bit av historien till eftervärden.

På väg ner i trappan slår det mig hur övergripande besöket i tavelgalleriet var. Det var inte bara bilderna, som tilltalade mig, utan genom deras innehåll blev tiden där även till en upplevelse i socialhistoria, mytologi, religion och världshistoria.

På halvetagen finns det en avdelning för husets antiksamling. Tyvärr är den stängd på grund av ombyggnad. Det är synd, för att jag hade gärna tagit några kort, som passar till min sammanställning om 500-talet f. Kr.. Där ska det ju finnas artefakter från den tidiga antiken fram till folkvandringstiden.
Lika synd är att de egyptiska samlingarna restaureras just nu, där det finns fynd från 4000 år f. Kr. fram till Romartiden. Idag är dock den egyptiska avdelningen öppen igen. Istället renoverar man fram till år 2004 Konstkammaren, dit jag styr mina steg nu, för att få se åtminstone några fler av skatterna, som förvaras här.

Jag blir sannerligen inte besviken. Samlingarna sträcker sig från Medeltiden till Barocken och visar upp en mångfald av olika konstverk, som dock återigen skulle kräva mycket mer tid än den dryga timmen, som jag har kvar, innan man stänger museet.
Det finns en egen avdelning för klockor och automater, där säkert varje fackman skulle bli förtjust. Det finns byster och statyer i trä, sten och brons, "småsaker" som saltfat, brädspel och smyckeskrin, bruksföremål såsom mässkalker eller Maria Theresias gyllene frukostservice, dryckeskärl av alla slag och ursprung, liksom även alla möjliga och omöjliga smycken.

Egentligen hade jag även velat göra ett snabbt besök på andra våningen, där det bland myntsamlingarna visas betalningsmedel, som sträcker sig från de första mynten, som Kung Kroisos av Lydien lät prägla ända fram till Euron. Men tyvärr har eftermiddagen redan tagit slut, så att jag inte hinner.
Till Konsthistoriska Museet hör även andra samlingar, såsom Efesos-Museet, Vagnmuseet, Skattkammaren och en samling av gamla musikinstrument. Alla dessa visas dock av utrymmesskäl på andra platser.

När jag har kommit tillbaka till utgången och ser över Maria-Theresia-Platsen, kommer jag ännu en gång att tänka på jämförelsen med videofilmer.... För de 7 Euro inträde, som jag betalade här, hade jag på sin höjd kunnat hyra tre videofilmer. Tidsåtgången hade också varit densamma - men hur mycket mer givande var inte dagens upplevelser!

Tillbaka till eller till av