EN SNABBVISIT I GAMLA STAN I SALZBURG

Utsikt från fästningen Hohensalzburg Det är naturligtvis helt omöjligt att "se" en stad på bara två dagar. Ändå hade jag beslutat mig för att göra en paus i Salzburg på min resa till Wien. Åtminstone Mozarts födelsehus ville jag se - och fästningen Hohensalzburg, mycket mer skulle tiden väl knappast räcka till.
Efter att ha installerat mig på rummet, tar jag bussen till centrum. Här står jag nu vid floden Salzachs strand och har ingen aning om vart jag ska gå nu. I sådana situationer är det alltid ett gott råd att helt enkelt följa turistströmmen. Tänkt och gjort. Och några minuter senare befinner jag mig verkligen på Getreidegasse.

Getreidegasse med Blasiuskyrkan Medan jag strosar utmed den smala gatan, lägger jag märke till de många, välutarbetade skyltarna, som ska göra oss uppmärksamma på de olika affärerna. Något förvånad ser jag även en McDonalds (utan skylt) och jag undrar i mitt stilla sinne, om det verkligen är nödvändigt att göra eftergifter för något så kulturlöst i en omgivning, som är så traditionsrik? Jag föredrar att sätta mig på ett mera kulturdräktigt café. Där ägnar jag tiden åt min turistguide, som jag har inhandlat på vägen. Jag får reda på att kyrkan bakom mig, vid gatans slut, heter Blasiuskyrkan, som har anor ända tillbaka till 1350-talet. Bredvid finns det gamla Bürgerspital, vars lasarettverksamhet lades ner 1898, men som idag tjänar som museum. Tyvärr räcker min tid inte till för ett besök där.

Det enda museet, som jag ska ta mig tid till, är Mozarts födelsehus. Jag går alltså tillbaka på Getreidegasse, till hus nummer 9, betalar min entré - och blir besviken. Det är inte mycket som visas. Visserligen finns det information om utvecklingen av ett typiskt borgarligt bostadshus, liksom om inredningen av ett normalt kök på 1700-talet, men det har ganska litet med Mozart att göra, det kan man se på andra ställen också. Mest intressant är att det förr i tiden fanns en kryddhandel i byggnadens bottenvåning, samt att fisktorget befann sig rakt framför huset.
Några musikinstrument hänger eller står omkring - vid det flesta blir man upplyst om att Mozart själv har spelat på dem. Ska jag blekna av vördnad nu? För mig förblir en fiol en fela, speciellt om den bara hänger på väggen. Några korta biografier över familjemedlemmarna finns också, men dessa uppgifter är allmänt kända. En notbladshållare med noter och en fiolskola, skriven av Mozarts far, utgiven i självförlag, är de mest spännande objekten i hela museet. Dessutom är det förbjudet att ta kort, något som alltid, rent allmänt sänker min stämning. Även shopen är stängd. Jag ångrar alltså att ha betalat för inträdet och beslutar att hellre se mig omkring i Gamla stan.

Nu däremot ljusnar mitt sinne åtskillligt. Gamla stan i Salzburg är en gudagåva, om man älskar portaler och arkader. Man riktigt bjuds in till att fånga motiven med kameran. Efter en första rundvandring är det hög tid att göra något åt törsten. Min turistguide berättar lite om stadens historia, medan jag dricker min "Stiegl", Salzburgarnas eget öl. Grundad av Romarna som Juvavum, föll staden sönder igen under folkvandringstiden. Efteråt är det tyska biskopar, som grundar staden på nytt på 700-talet. 755 finns namnet Salzburg för första gången nämnt i skrift och 798 blir staden ärkebiskopssäte. Kejsare Otto III gör staden till köping år 996. 1077 grundas fästningen Hohensalzburg. 1167 blir staden förklarad fredlös av kejsare Barbarossa och bränns ner. Men redan 1181 sker återuppbyggnaden under ärkebiskop Konrad III. År 1200 byggs den första bron över Salzach. 1386 följer stadsrättigheterna, 1623 grundas det första universitetet och fem år senare färdigställs dagens barocka domkyrka. Först 1806 kommer Salzburg till Österrike. 1920 grundas Salzburgs Festival och på domkyrkoplatsen spelas "Jedermann" för första gången. Sen 1926 har Salzburg en flygplats.

Uppe till vänster: Kollegiekyrkan
Uppe till höger: Bakre delen av domkyrkan
Nere till vänster: Michaelikyrkan
Nere till höger: Franziskanerkyrkan
Genom religionens stora inflytande under dess historia, är det inte underligt att Salzburg även är en kyrkornas stad. Inte mindre än 9 kyrkor finns idag i Gamla stan, inom ett område, som inte ens mäter en halv kvadratkilometer.
Men Salzburg är inte bara känt för kyrkor och Mozart. Herbert von Karajan föddes här och ligger även begravd här. Diktaren Georg Trakl är från Salzburg och på min stadsrundtur får jag veta att den "Wiener Ringstraßenmaler", den tongivande konstnären under andra halvan av 1800-talet i Wien, Hans Makart, föddes i Salzburg. Berömd, kanske till och med mer känd än alla nämnda personer, är även en visa, som sjöngs för första gången år 1818 i Oberndorf nära Salzburg. Det är vårt "Stilla Natt", som i juletider sjungs på otaliga språk över hela världen.

Den barocka residensbrunnen Joseph Mohr, som skrev texten, och Franz Gruber, som komponerade melodin, är glömda för länge sedan av de flesta, men deras visa har erövrat världen.
På hemvägen passerar jag residenset och beundrar residensbrunnen, som byggdes 1656-61 av den italienske skulptören Tommaso di Garona. Högst uppe på den 15 m höga fontänen står, så påstår min turistguide, havsguden Triton.

I bakgrunden finns rådhuset

Jag tror hellre att det är Poseidon, eftersom hästarna och delfinerna, som smyckar brunnen, är hans attribut. Solen står redan lågt, det är på tiden att jag avslutar min rundvandring. Jag söker min väg tillbaka till bussen genom en mängd smala gator och låter stadsbilden ha sin inverkan på mig. Synd att jag inte hade mer tid, för att titta på t.ex. residenset eller domkyrkan inifrån. Även slottet Mirabell med dess berömda trädgårdar hade jag gärna sett, men jag är ändå nöjd med min dag och har åtminstone ett skäl till att komma tillbaka.
Salzach sedd från Staatsbrücke

Nästa dag töms rummet tidigt på morgonen, resväskan låses in på stationen och sen går jag tillbaka genom Gamla stan till Hohensalzburgs bergsbana, som transporterar mig upp till Europas största och bäst bevarade fästning. Naturligtvis var det en ärkebiskop, som började bygget redan på 1000-talet. Intressant är, att han redan då lät bygga merparten av de yttre murarna, fastän den egentliga "fästningen" på den tiden knappast var mer än en hydda. Bara förskansningarna på bergshanget kom till senare. Innanför murarna utvidgades fästningsbygget dock fram till 1600-talet, vilket ger byggnaden dagens kompakta utseende. Inte att undra på att borgen aldrig blev intagen, utom av Napoleons trupper, åt vilka man överlämnade den utan kamp.

Till höger: Del av slottsgården
På berget tronar Hohensalzburg

I det inre ser man fortfarande de gamla proportionerna

Återigen räcker tiden inte till en guidad tur, därför måste jag nöja mig med en snabb genomgång av de utrymmen, som finns fritt tillgängliga, liksom över gården, vars imponerande lindträd säkert bjuder på en bättre anblick på sommaren, än de gör en regnig vårdag.
Sen är det hög tid att åka till järnvägsstationen. Men även om det bara var en snabbvisit och jag bara hann med att se en liten del av Salzburg, har jag fått bestående intryck, som mer än väl rättfärdigar att jag övernattade här.

Tillbaka till eller till av
3.5.2003 by webmaster@werbeka.com