Otto Wagner, som var jugendstilens mest framträdande arkitekt i Wien, byggde 1888 en sommarbostad åt sig i Hütteldorf, som då var en förort till staden. "Sommarstugan" är sevärd i sig - om Du är i närheten, borde Du ta Dig en bit uppför Hüttelbergstraße, om så bara för att kasta en blick på den. Framifrån ser man en stor yttertrappa, som leder upp mot en arkadhall, som omges av två flyglar. Några år senare använde Otto Wagner denna, sin skapelse, till att bo där året om tillsammans med familjen - fram till 1911, då barnen hade lämnat hemmet och villan hade blivit för stor.

Han sålde huset, som dock förföll gradvis och 1963 funderade man på att riva det. Men Ernst Fuchs köpte denna praktbyggnad och räddade den på så sätt till eftervärlden. Renoveringen skedde dels i Otto Wagners anda, dels genom utformningar i den nye ägarens smak, så att byggnaden och tomten idag utgör ett konglomerat, skapat av två betydande wienska konstnärer.

Spridda foton från trädgården

1988, då den ursprungliga Wagner-villan fyllde 100 år, öppnade Ernst Fuchs ett privatmuseum i huset, som visar exempel på verk från alla epoker under hans livstid, många av dem skapade speciellt för detta museum. Man säger att symboliken i hans verk inte är inspirerad av någon bestämd myt, utan att den består av en "hybridiskt förening av hybrider", som Marcel Brion uttryckte det. I Drottning Esther, som på terrassen bevakar ingången och samtidigt hälsar välkommen, ser jag en hopslagning av mänsklighetens historia och dess framtid. Figurens runda former, de överproportionerade låren och de framträdande brösten påminner utan tvekan om den mer än 20000 år gamla "Venus von Willendorf", som kan beundras i Naturhistoriska Museet i Wien. Esther är "arketypen för Urmodern", enligt Fuchs själv. Samtidigt pekar hon mot tendensen till matriarkism, vars begynnelse vi redan har upplevt under det sista århundradet av det förra årtusendet.

Vid ett besök i museet får man se en videofilm över Ernst Fuchs liv och kan sedan själv upptäcka blandningen av Wagner-Fuchs i husets inre. Det spelar ingen roll om det handlar om Otto Wagners jugendstil-badkar eller om en möbeldesign av Ernst Fuchs, det är avstämningen mot varandra, som utgör charmen - något som fotografier tyvärr inte kan återge.

I husets inre

Slutligen vill jag inte undanhålla minnestavlan, som man hittar i ett av rummen. Den är tillägnad Leopoldine Fuchs, Ernsts mor, med följande text: "Till minne av vår älskade farmor och farfarsmor, som Ernst Fuchs redan som barn hade lovat: 'Mamma, när jag blir stor, köper jag det här huset åt dig.' Efter att ha hållit sitt löfte 1972, då han hade köpt och renoverat huset, levde hans mor här fram till sin död." Visst, man kan se detta även som självberömmelse, men jag tror att det är helt fel. Det återspeglar hellre den lilla pojkens glädje över att ha kunnat fullborda sitt löfte. Och ser man det på det viset, så flyttar denna tavla hela den museala omgivningen tillbaka mitt i den mänskliga verkligheten.

Tillbaka till eller till av