MINNESVÄRDA DART-ÖGONBLICK

MEMORABLE DART-MOMENTS

ERINNERUNGSWERTE DART-MOMENTE


ETT MÖRKT KAPITEL A DARK CHAPTER EIN DUNKLES KAPITEL

Jag har länge funderat på om jag ska skriva det här, eller inte. Det är den hittills sämsta upplevelsen i mitt dartliv. Men just därför hör det till händelserna inom darten och bara för den skull bör det finnas med, tycker jag.
Dagen före julafton fick jag besked av distriktsordföranden, att jag hade blivit avsatt som serieansvarig för Svealand. Däremot skulle jag få sitta kvar som ledamot i styrelsen ...
Det är något förvånande, eftersom jag tycker att jag har skött serierna mycket väl, medan jag nog har varit obekväm och frispråkig som styrelseledamot. Det är nämligen så, att jag reagerar, när jag tycker att någonting inte är bra. Annars kan man inte göra det bättre.
Egentligen började det redan vid årsmötet. Det fanns ingen, som ville sitta i valberedningen, då tog styrelsen på sig att under året utse en valberedning. Ett föreningsdemokratiskt vansinne! Man måste kunna hitta en bättre lösning! Det är ju medlemmarna som ska välja styrelsen. Jag sa ingenting, eftersom jag i det läget kände mig alldeles för grön och okunnig i sammanhanget. Jag påminde dock under hösten om detta, fast det har i alla fall inte hänt någonting fram till efter nyår.
Nästa sak, som jag blev uppmärksam på, var att distriktets hemsida inte hade uppdaterats på två år. Jag nämnde det naturligtvis. Sekreteraren tog illa upp och tyckte att han hade nog mycket att göra ändå. Jag hade dock inte alls menat det som påhopp. Är det så, att det blir för betungande, så får man väl se ut någon, som speciellt sköter hemsidan. Det finns ju inget bättre sätt att kommunicera med spelarna ute i distriktet. Det är klart att det är ingen som tittar till hemsidan, om det inte står något nytt där. Det blir ju till slut en ond cirkel på så sätt. Fast det finns mycket relevant information, som man skulle kunna sätta ut där. Rapporter från matcher, de bästa spelarna i varje omgång, tävlingsbeskrivningar, utöver siffror och placeringar ... Och inte minst styrelsebeslut med bakgrund till varför de togs, osv. osv.
Nästa incident var att ordföranden frågade, om någon annan ville åka till ordförandekonferensen, eftersom han gärna ville ha mera tid för familjen. (Man ska kanske inte bli ordförande, om man inte har tid till det.) Det var ingen som var intresserad, så ordföranden sa att han skulle åka i alla fall. Det är bara det att på konferensdagens morgon meddelade han att han var sjuk. Det är klart att det kan hända att man blir sjuk ... Och visst finns det nåt som kallas för slump ... Från annat håll fick jag höra, att man beklagade att Svealand var det enda distriktet, som inte hade någon representant där.
Naturligtvis är jag inte Guds bästa barn heller, det tillstår jag gärna. Jag kände att det fanns en styrelsemedlem, som flera gånger provocerade mig. Jag är inte den, som låter sånt passera utan kommentar, utan jag kontrar tillbaka. Men detta bidrog ju inte heller att klimatet i styrelsen blev bättre, det erkänner jag villigt. Men hur brukar man säga? "Det var inte jag som började ..."
Efter allt detta kom vi till den stora krisen. Det började med att vi tog ett styrelsebeslut om att lagledarna skulle få en utbildning, som handlade om hur man rapporterar matchstatistiken till centraldatorn. (Så sker i stora delar av landet.) Många matchrapporter hos oss är nämligen hur felaktiga som helst. Tanken bakom det hela var även att lagledarna skulle bli uppmärksamma på sina egna fel - och därför lägga ner mer möda på att fylla i den rätt, gärna kolla med motståndarens lagledare. Naturligtvis innebär det att man måste lägga några extra minuter på granskningen och dessutom måste man gå ifrån att man "alltid har gjort så". Speciellt de gamla rävarna gillade inte nyheten.
Här har jag en rätt allvarlig synpunkt. Jag tycker att det är mycket väsentligt att matchresultaten verkligen är korrekta. Det är väl A och O, varför man överhuvudtaget spelar matcher i organiserad form. Tycker man att det inte är så viktigt, då kan man ju lika gärna spela på puben om en öl! Vi tjafsar om en massa andra saker, som att skorna måste vara enfärgade och att det inte får förekomma någon alkohol inom spelområdet. Jag tycker i och för sig att både klädkoden och alkoholförbudet är riktiga, men de blir liksom oväsentliga om vi rapporterar felaktiga resultat.
Nåväl, styrelsen bestämde även att vi skulle ha en utbildning för lagledarna vid nästa sammandrag. Jag skulle själv spela i Motala i division 3 och ta informationen där. Det gick alldeles utmärkt. I Kolbäck, där division 1 och 2 kom att spela, skulle en annan ledamot ta hand om informationen. Detta beslut skickade jag ut till klubbarna. Jag vet inte, vad som hände i Kolbäck - facit var, att det inte blev någon information, fast det fanns fyra styrelseledamöter närvarande. Det är inte bara att de fyra gick mot sitt eget beslut, de hade gjort mig till åtlöje också, eftersom jag hade informerat klubbarna annorlunda.
Det är riktigt att jag inte skrädde orden efteråt, när jag talade om vad jag tyckte. Men att det var jag som sparkades på grund av samarbetssvårigheter, det är ju lite löjeväckande.
Nå ja, jag gråter inte. Det är klart att det inte är roligt att bli överkörd på det sättet, men det får ju andra stå och skämmas för. Som jag nämnde i förra kapitlet, ville jag ju inte ens vara med i styrelsen, så då har det också löst sig. Jag tycker dock synd om dartspelarna i distriktet. Med derbymatcherna och den gemensamma avslutningen införde jag två nyheter, som av de flesta togs väl upp ute i landet. Lagledarutbildningen gick ju i kras, så vi fortsätter väl med felaktiga resultat ...
Jag hade ytterligare en intressant tillställning i tankarna, som nu inte lär blir av, åtminstone inte i distriktets regi. Själv kommer jag att återgå till vardagen och ha kul, när jag kastar mina pilar - istället för att behöver slåss mot folk, som inte bryr sig eller inte begriper bättre.
 
I have been thinking, if I should write about this, or not. It is my worst experience in my dartlive so far. But just because of that it is part of what happens to me, concerning darts - and just because of that it should be part of this story, I think.
On the day before Christmas Eve i was notified by the chairman of our district, that I had been removed from office as responsible for the district's leagues. But I was allowed to stay as member on the board ...
This was somewhat surprising, because I think that I have managed the leagues very well, while I have been a bit inconvenient as a boardmember. That is, because I tend to react, if I think, that something is not good enough. Because otherwise it can't become better.
Actually it started already at the annual meeting. There was nobody to be found, who accepted to be part of the election committee, so the board decided to elect an election committee during the season. That is madness, even for a non-profit association! I didn't say anything then, as I felt very much like a newcomer. But I remembered the board during the autumn - and still nothing has happened yet, at least not until after New Year.
The next thing my eyes fell onto, was that the district's homepage had not been updated for two years. Of course I mentioned that. Our secretary reacted sourly and said that he had much to do anyway. I had not meant that as an accusation. Certainly the secretary has other obligations, but then one must designate somebody just for the homepage. There is no better way to communicate with the players out in the district. Of course nobody will look at the homepage, if there is nothing new in it. This is a vicious circle, if it goes on like that. But there is much relevant information, that could be published there. Reports from important matches, the best players of the round, tournament reports including more than numbers and placements  And not at least decisions by the board with explanations, why they were taken, etc. etc.
The next incident was, that the chairman asked, if somebody else would like to go to the chairmen's meeting, because he himself would like to have more time for his family. As nobody was interested, the chairman told us, that he would take it. When the conference day came, he messaged that he was sick. Of course it can happen, that you become sick ... And of course there are coincidences ... From other people I heard later, that they regretted, that our district was the only one, not to participate at the meeting.
Of course I am not "Gods best child" either, as they say here in Sweden - I admit that freely. There was a member on the board, who provoked me repeatedly. Well, I don't let that pass without comments, but I usually return the favour. That didn't make the atmosphere on the board any better, I admit that as well. But how is it, one says on those occations? "It wasn't me, who started it ..."
After all of this, the big crisis came on. It started by us taking a board decision, that the teamleaders should have some education as how to report the matchstatistics to the central computer. (That way it is done in most parts of the country.) In our district many matchreports are filled in very faultily. The decision's ulterior motive was to make the teamleaders aware of their own faults - so that they put down some more effort in getting it right - why not check with the opponent's leader? Of course, that means that one will need a couple of minutes more for checking. Apart from that you can't go on "as it always was done". Especially the older leaders didn't like the novelty.
Here I have a very serious point of view: I think that it is very important, that matchresults really are correct. This is the ultimate reason, why one plays matches in organized form. If people think, that this isn't so important, they can as well go to the pub and play for a beer! We penalize a lot of other things, like that the shoes must be black and that there mustn't be any alcohol neat the playing area. Actually I don't mind any of those things, but in a way they become insignificant, if we go on reporting wrong results.
Well, the board had decided, that we should run the leaders' education at the next gathering. I was to play in Motala in division 3 and would hold the information for the clubs present. That went very well. In Kolbäck, where division 1 and 2 were playing, another member would provide that information. This decision I sent out to the clubs. I don't know, what happened in Kolbäck - though the result was, that there was no information given at all. Nonetheless there were four boardmembers present. It isn't only, that they acted against their own decision, but they also made me look ludicrous, as I had briefed the clubs otherwise.
It is true, that I didn't hold back my criticism afterwards, when I told them what I thought about that. But that *I* got kicked because of bad co-operation (of those, who didn't co-operate) - that is somewhat ridiculous.
All right, I won't shed tears. Of course it isn't very much fun to be run over the way they did, but it are the others, who should be ashamed of that. As I mentioned in the foregoing chapter, I didn't even want to be a board member, so this is now solved as well. But I pity the dartplayers in our district. With the derbymatches and the collective assembly at the end of the season, I introduced two novelties, which were received well out in the district. The education of leaders went to hell, so we will have to continue living with false results ...
I had another event in my thoughts, which now won't take place, at least not under the administration of the district. I'll return to everyday life and shall have fun, when I throw darts - instead of being forced to fight people, who don't care or understand better.
 
Ich habe lange überlegt, ob ich das Folgende schreiben soll ... Es ist das bisher schlechteste Erlebnis in meinem Dartleben. Aber deshalb gehört es auch dazu und muss auch hier stehen, finde ich.
Kurz vor Weihnachten bekam ich eine Nachricht vom Distriktsvorsitzenden, dass man mich als Ligaverantwortlichen abgesetzt hatte. Dagegen sollte ich den Platz im Vorstand behalten können ... Das verwundert ein wenig, denn ich glaube, dass ich die Liga sehr gut im Griff hatte, während ich als Vorstandsmitglied eher unbequem war. Es ist nämlich so, dass ich auf Dinge reagiere, die nicht gut sind. Sonst kann man sie nicht besser machen.
Eigentlich begann es schon bei der Jahresversammlung. Niemand wollte die Aufgabe eines Wahlkommittees auf sich nehmen. Daher entschied der Vorstand, selbst während der Saison ein Wahlkommittee zu finden. Ein vereinsdemokratischer Wahnsinn! Auf diese Art kann man die eigenen Freunde nominieren und ewig sitzen! Ich war ja ganz neu, deshalb hielt ich (noch) den Mund. Ich erinnerte doch im Herbst daran, aber bis nach Neujahr ist einstweilen nichts geschehen.
Das Nächste, was mir auffiel, war dass die Hompage unseres Distrikts seit zwei Jahren nicht mehr erneuert worden war. Das erwähnte ich wohl. Der Sekretär nahm mir das übel und meinte, er habe genug zu tun. Ich wollte ihm eigentlich gar nicht auf die Zehen steigen. Wenn es ihm zuviel war, dann musste man eben jemand finden, der nur für die Homepage zuständig war. Es gibt doch gar keine bessere Möglichkeit, mit den Spielern im Distrikt zu kommunizieren. Es ist aber logisch, dass niemand auf die Homepage schaut, wenn dort nichts Neues steht. Auf diese Art wird es doch zum Teufelskreis. Es gibt so viele Informationen, über die man dort berichten könnte. Reportagen von Spielen, Interview mit den besten Spielern eines Durchgangs, mehr von Turnieren beschreiben als nur Zahlen und Platzierungen ... Und nicht zuletzt Vorstandsbeschlüsse, samt waum sie beschlossen wurden. usw. usw.
Der nächste Minuspunkt war, dass der Vorsitzende fragte, ob jemand statt ihm zu einer Vorstandstagung fahren wollte, weil er gern mehr Zeit für die Familie hätte. Aber niemand war daran interessiert, daher sagte er, dass er selbst hinfahren werde. Allerdings schrieb er am Morgen der Tagung, dass er krank geworden wäre. Natürlich kann man krank werden ... Und natürlich gibt es Zufälle ... Von anderer Seite hörte ich dann, dass man bedauert hatte, dass unsere Region die Einzige war, die bei der Tagung fehlte.
Ich gebe ja zu, dass ich auch nicht leicht zu hantieren bin. Ich fand, dass mich ein Vorstandsmitglied wiederholt provozierte. Ich lasse so etwas nicht ohne Kommentar geschehen, sondern ich kontere. Aber das machte das Klima auch nicht besser, das begreife ich ja. Aber wie sagt man so schön? "Ich habe nicht angefangen ..."
Und nach all dem, kamen wir zur großen Krise. Es begann damit, dass wir beschlossen, dass die Mannschaftskapitäne eine Ausbildung bekommen sollten, wie man die Matchstatistik in den Zentralcomputer eingibt. (Das macht man so in großen Teilen des Landes.) Bei uns sind nämlich sehr viele Spielprotokolle fehlerhaft - der Hintergedanke war, dass die Kapitäne auf ihre eigenen Fehler aufmerksam werden und daher mehr Muße verwenden sollten, sie richtig auszufüllen, gern in Absprache mit dem gegnerischen Kapitän. Das bedeutet natürlich, dass man ein paar Extraminuten braucht, um das zu kontrollieren. Außerdem muss man sich vom Motto: "Das haben wir immer so gemacht" verabschieden. Besonders Spieler mit langer Erfahrung waren von dieser Neuerung nicht sehr erbaut.
Hier möchte ich ein ganz ernstes Wort einfügen. Ich finde, dass es sehr wesentlich ist, dass die Spielresultate wirklich korrekt sind. Es ist wohl deshalb, dass man überhaupt Spiele in organisierter Form durchführt. Meint man, dass es nicht so wichtig sei, dan kann man ja genauso gern im Kaffeehaus um ein Bier spielen. Wir sind peinlich darauf bedacht, dass die Schuhe schwarz sind und dass während des Spiels kein Alkohol in der Nähe der Bahn stehen darf. Eigentlich finde ich beides in Ordnung, aber es wird nahezu unwesentlich, wenn wir falsche Resultate einschicken.
Na schön, der Vorstand beschloss also, dass wir bei der nächsten Zusammenkunft der Liga die Kapitänsausbildung durchführen würden. Selbst sollte ich in Motala in der Division III spielen und deshalb dort informieren. Das war überhaupt kein Problem und ging ganz ausgezeichnet. In Kolbäck, wo die beiden höheren Divisionen spielten, sollte ein anderes Vorstandsmitglied die Information übernehmen. Diesen Beschluss schickte ich den Vereinen zu. Ich weiß nicht, was in Kolbäck geschah - auf jeden Fall gab es dort keine Ausbildung, obwohl vier Vorstandsmitglieder dort anwesend waren. Es geht nicht nur darum, dass die vier gegen ihren eigenen Beschluss agierten, sondern sie hatten auch mich lächerlich gemacht, weil ich die Vereine ja anders informiert hatte.
Es ist völlig richtig, dass ich nahher meine Worte nicht wählte, als ich im Vorstand mitteilte, was ich davon hielt. Aber dass *ich* wegen schlechter Zusammenarbeit gefeuert wurde (von denen, die nicht zusammenarbeiteten), ist ja ein wenig absurd.
Gut, ich vergieße keine Tränen darüber. Logisch, dass es nicht lustig ist, auf diese Art hintergangen zu werden, aber dafür müssen sich ja andere schämen. Wie im vorigen Kapitel erwähnt, wollte ich ja gar nicht im Vorstand sitzen, also ist das auch erledigt. Leid tun mir die Spieler in unserer Region. Mit den Derbymatches und dem gemeinsamen Abschluss führte ich zwei Neuigkeiten ein, die guten Anklang fanden. Die Kapitänsausbildung fiel ins Wasser, also machen wir wohl weiter mit falschen Resultaten ... Ich hatte noch eine Idee, die jetzt nicht durchgeführt wird, wenigstens nicht in Distriktsregie. Selbst werde ich mich wieder dem Alltag widmen und beim Dart spielen Spaß haben, - statt mit Leuten streiten zu müssen, die sich um nichts kümmern oder es nicht besser begreifen.



Bilden har inget sammanhang med artikeln.
The picture has no relation to the article.
Das Bild steht in keinem Zusammenhang mit dem Artikel.




Till föregående kapitel - To the previous chapter - Zum vorigen Kapitel

Till innehållsförteckningen - To the table of contents - Zum Inhaltsverzeichnis

Fortsättning följer - To be continued - Fortsetzung folgt



Copyright Bernhard Kauntz, Västerås, 2018


Copyright Bernhard Kauntz, Västerås, 2017
Tillbaka till till vårt eller till   av
Back to the   of  
Zurück zu den zur oder zum   vom  


29.12.2017 - webmaster@werbeka.com