MINNESVÄRDA DART-ÖGONBLICK

MEMORABLE DART-MOMENTS

ERINNERUNGSWERTE DART-MOMENTE

DOUBLE OUT
DOUBLE OUT
DOUBLE OUT
Jag hade blivit bjuden till England av mina vänner, som jag hade träffat i Torremolinos. Det blir ju alltid många bjudningar hit och dit, men det är sällan att någon verkligen blir av. Så jag gjorde slag i saken och bestämde mig för att vara ett undantag och åka till Dalton i Cumbria, i nordvästra England. Underbara Tracy Taylor fixade allt på plats, så att jag hade ett billigt härbärge, redan när jag anlände. När det krånglade med en dubbelbokning sista natten, fick jag flytta in hos Roy. Roy körde också kors och tvårs genom Cumbria, för att visa mig sevärdheterna, och Dave, Tracys make, stod för fritidsprogrammet. Jag har sällan blivit så omhändertagen under någon av mina semestrar. Tack ska ni ha, alla tre. En fullständig berättelse om min vistelse där, finns att läsa (på engelska) under denna länk. Naturligtvis spelade jag också en darttävling i Dalton. Det var också en intressant upplevelse, att spela i en engelsk pub. Har någon någonsin tyckt att det är trångt på tävlingarna i Sverige, så kan jag försäkra att det är tre gånger värre där, eftersom det vanliga pubfolket finns där samtidigt. Det gick inte speciellt bra, men det förvånade mig inte, för gossarna där är allihopa rätt så duktiga. Men det är kul att ha gjort det.   I had become invited to England by my friends, whom I had met in Torremolinos. There are always invitations to the right and to the left, but it is very seldom, that somebody really makes use of the opportunity. So, I decided to be an exeption and prepared myself to go to Dalton in Cumbria, in the Northwest of England. Wonderful Tracy Taylor fixed everything on spot, so I had a nice room to stay in, when I came. When there were troubles with double booking for the last night, I could move in at Roy's place. Roy acted also as driver all around Cumbria, in order to show me the sights, and Dave, Tracy's husband, made up the program for leisure time. I have very rarely been taken care of like this during any of my vacations, thank you for everything, the three of you. A full description of my stay, you can read by clicking this link. Of course I played a dart tournament in Dalton as well. It was some experience to play in an English pub. If there is anybody, who thinks that it is crowded at tournaments in Sweden, I can tell you, that it is three times worse there. I didn't do very well, but I was not surprised, the guys over there are quite good at it, everyone of them. But it is fun to have done it.   Von meinen Freunden in Torremolinos war ich nach England eingeladen worden. Es gibt immer Einladungen, aber die wenigsten werden auch durchgeführt. Aber ich entschloss mich, eine Ausnahme zu sein und fuhr nach Dalton in Cumbria, im Nordwesten Englands. Die wunderbare Tracy Taylor bereitete alles an Ort vor, sodass ich gleich ein Zimmer hatte, als ich ankam. Als es für die letzte Nacht eine Doppelbuchung gab, durfte ich bei Roy einziehen. Roy chauffierte auch durch ganz Cumbria, um mir die Sehenswürdigkeiten zu zeigen, und Dave, Tracys Gatte, stand für das Freizeitprogramm ein. Es ist äußerst selten gewesen, dass man mich im Urlaub so nett betreut hat. Danke Euch für alles, alle Drei. Einen vollen Bericht über meinen Aufenthalt gibt es (in Englisch) unter diesem Link. Natürlich spielte ich auch ein Turnier in Dalton. Es war eine neue Erfahrung in einem englischen Pub zu spielen. Wenn nämlich jemand glaubt, dass es bei Turnieren in Schweden überfüllt ist, dann weiß ich jetzt, dass es in England dreimal ärger ist. Ich spielte nicht sehr gut, aber ich war nicht überrascht, weil die Leute da drüben alle miteinander recht gut sind. Aber es machte Spaß, es zu erleben.


Tracy och hennes far, som jag hade ett mycket trevligt samtal med, över några öl.
Tracy and her father, with whom I had a very nice talk, over a couple of beers.
Tracy und ihr Vater, mit dem ich - über einige Biere - sehr nette Gespräche führte.

Jag hade alltså bara löst licens i Österrike. Och med tanke på behandlingen, som jag hade utsatts för i de lokala klubbarna här i Västerås, lät jag även bli att träna med någon av dem. Jag är dock rätt bra på att hålla disciplin nog, så att jag tränar så gott som varje dag hemma. För att få matchträning spelade jag någon tävling, såväl singel som dubbel med min son, Gunnar. Det gick väl så där, med överskådliga framgångar. Men det var inte så viktigt, jag såg ju fram emot att få spela i ligan i Wien. Jag hade blivit medlem i Darts-Control, som ställer upp med många lag i serien. Varje lag har dock sitt eget namn, även om de spelar i Darts-Controls tröjor. Jag kom med i Double Out i division fyra av fem. Jag var allt en aning nervös. Harry, vår lagledare, och Günter, en annan Rookie, mötte mig redan på tisdag för en träningsrunda. Matcherna oss emellan var ganska jämna, vilket var lite lugnande för mina nerver. Och så kom då matchdagen. Giovanni, vår kapten, frågade mig, när i matchen jag ville spela. Jag sa att jag gärna ville komma in i tävlingen först och helst spelar ganska sent i matchen. Alltså blev jag satt på tredje singeln och tredje dubbeln. Man spelar åtta delmatcher. Först kommer två singlar, sen följer två dubblar, därefter två singlar till och matchen avslutas med ytterligare två dubblar. Man måste ha fyra olika spelare i singlarna, och det måste vara fyra olika spelare i varje dubbelomgång, men man får sätta in hur många spelare som helst. Man spelar bara på en tavla, vilket är underbart, eftersom då alla i laget kan följa varenda pil, om de har lust. Själv vill jag gärna göra det.
Nåväl, vi började inte bra. När det var dags för mig att kliva in, låg vi 1-3 efter. Klart att de våra hade gjort ett stort nummer av att de hade en spelare, som kom hela vägen från Sverige. Det var ju inte minst en psykologisk fördel, som de skapade på så sätt. Nåväl, kanske var det den, som hjälpte mig att vinna mitt första leg, något tursamt på 39 pil. Det finns förresten ingen tie-break i Österrike. Att ha vunnit ett leg, hjälpte naturligtvis, så i andra klev jag på 28. Sen var det kört, jag fick inte en enda trippel. Efter 24 pil stod jag fortfarande på 93. Min motståndare hade ställt 16. Klart att jag gick på 19, eftersom T19 skulle ha lämnat 36. Men jag fick ju ingen trippel... Däremot satte jag äntligen T14 och sen direkt D16 och hade vunnit min första match med 3-0.
"Nu har du slagit deras bästa spelare", sa man till mig efteråt. Skönt att de sa det efteråt, i alla fall. 2-3 i matchen alltså. Giovanni jämnade ut till 3-3 i sista singeln och sen var det dags för mig igen i dubbeln. Dubblarna spelar man bara i bäst av tre. Jag spelade ihop med Günter, en ren rookie-uppställning hos oss. Günter klev i första, ställde D8 åt mig i andra och återigen satt första pilen. Man räknar inte antal pil i dubbelspel, och jag hade annat i tankarna, när vi hade vänt matchen och nu ledde 4-3, men jag är säker på att vi inte behövde mer än 19 pil, möjligtvis var det bara 16. Med en dubbel kvar, hade vi alltså nått minst oavgjort. Men Peter och Hannes fixade också ett 2-0 och därmed segern. Jag var jättenöjd, dels över att ha inlett vändningen i matchen och dels att ha gjort 5-0 i leg. Fast ännu roligare var ju att vi hade vunnit matchen.
  Considering the treatment I had gotten in the local clubs here in Sweden, I skipped the training with either of them. Also I had only lifted a license in Austria. But my selfdiscipline is not too bad, so I do some training at home almost every day. In order to get matchtraining, I played in some tournaments, singles, and pairs with my son, Gunnar. My achievements were rather easily counted. But that was not so important, as I was looking forward to playing in the league in Vienna. I had become a member of Darts-Control, a club that has many teams in the league. But every team has its own name, even if they play in the dress of Darts-Control. I was assigned to Double Out in division four of five. It felt rather a little bit nervous. Harry, our teamleader, and Günter, another rookie, met up on Tuesday evening for a traininground. The matches between us, were rather even, which was conciliating. And then matchday arrived. Giovanni, our captain, asked me, when in the match I wanted to play. I told him that I would prefer to get the feeling of the match first and therefore play rather late. So I was put in the third single and the third double. A match is played in eight games. First two singles, then two doubles, followed by another two singles and finally another two doubles. A team has to have four different players in the singles and in every round of the doubles. But there is no limit for the number of players used. A match is played only on one board, which is wonderful, because everyone in the team can follow every single dart, if he is so inclined.
We didn't start too well. When it was my turn to play, we were 1-3 behind. Of course our team had made much ado about having a player, who had come from Sweden. That was, not at least, a psychological plus. Maybe it was that, which helped me to win the first leg, a little luckily on 39 darts. There is, by the way, no tie-break in Austria, contrary to Sweden. Having won a leg, helped of course, so in the second leg i checked on 28 darts. After that, it didn't work at all, I didn't get any trebles in the next leg. After 24 darts I still stood on 93. My opponent had 16. Of course I played 19, because T19 would leave 36. But I didn't get any T19. But then I placed the T14 and immediately afterwards the D16 - and I had won my first match 3-0.
"Now you have beaten their best player", my teammates told me afterwards. Good, that they told me after the game. Now we had 2-3 in the match. Giovanni equalized to 3-3 in the last single and then it was my turn again. Doubles are played in best of three only. I played together with Günter, a pair of rookies. Günter checked the first leg, put a nice D8 for me in the second and again I hit the double with my first dart. One doesn't count the number of darts in the doubles and I had other things in mind, as we had turned the match and now were in the lead by 4-3. But I am quite sure that we didn't need more than 19 darts, maybe it were only 16. With one double left, we had achieved at least a draw. But Peter and Hannes managed another 2-0 and by this the victory. I was very happy, partly because I started turning the match and partly to have 5-0 in legs. But even happier I felt, because we had won the match.
  Ich hatte also nur in Österreich eine Lizenz gelöst. Nach der wenig freundlichen Behandlung, die mir die lokalen Klubs zukommen ließen, trainierte ich auch nicht mehr mit ihnen. Meine Selbstdiszplin ist recht gut, daher übte ich nahezu täglich zu Hause. Um Matchtraining zu bekommen, spielte ich bei Turnieren mit, im Doppel mit meinem Sohn, Gunnar. Die Resultate waren leicht überschaubar. Aber das machte nichts, ich sah ja der Meisterschaft in Wien entgegen. Ich war bei Darts-Control Mitglied geworden, einem Klub, der viele Teams stellt. Alle haben aber einen eigenen Namen, auch wenn sie alle im Dress von Darts-Control spielen. Ich wurde Double Out zugewiesen, in der vierten von fünf Divisionen. Ich war ganz schön nervös. Harry, unser Mannschaftschef, und Günter, auch ein Neuer, kamen am Dienstag zu einem Training. Die Spiele zwischen uns waren ziemlich ausgeglichen, was ein wenig beruhigte. Und dann kam det Tag des Spiels. Giovanni, unser Kapitän, fragte mich, wann ich einsteigen wollte. Ich sagte ihm, dass ich am liebsten erst ein Gefühl für das Match bekomme und daher gern ziemlich spät spiele.Also wurde ich im dritten Single und im dritten Doppel aufgestellt. Man spielt zuerst zwei Singles, dann zwei Doppel und dann das Ganze nocheinmal. Man muss in den Singles vier verschiedene Spieler einsetzen, wie auch in jedem Doppeldurchgang. Man spielt nur auf einem Board, was herrlich ist, denn da kann jeder, der will, jeden Pfeil sehen, der geworfen wird.
Wir begannen nicht gut. Als ich an der Reihe war, stand es 1-3. unsere Mannschaft hatte natürlich ein Aufsehen daraus gemacht, dass ich aus Schweden kam. Das gab uns vielleicht einen psychologischen Vorteil. Vielleicht kam es daher, dass ich mit ein bisschen Glück das erste Leg mit 39 Darts checkte. Es gibt übrigens kein Tiebreak, wie etwa in Schweden. Mit dem ersten Leg als Rückhalt checkte ich auch im nächsten nach 28 Pfeilen. Und dann, dann ging nichts mehr. Ich bekam ganz einfach keine Trippel im nächsten Leg. Nach 24 Darts hatte ich noch immer 93, aber mein Gegner stand auf 16. Ich spielte natürlich 19, weil mir T19 36 Rest gäbe. Aber ich bekam keinen T19. Doch dann kam T14 und gleich danach D16 - und ich hatte mein erstes Match 3-0 gewonnen.
"Jetzt hast du ihren besten Spieler geschlagen", erzählte man mir nachher. Gut, dass es erst nachher war. Jetzt hatten wir 2-3 im Match. Giovanni glich im letzten Single aus und dann war ich wieder dran. Diesmal im Doppel mit Günter, in einer Paarung der Neulinge. Günter checkte im ersten Leg, stellte mir einen schönen D8 im nächsten - und wieder saß das Doppel mit dem ersten Pfeil. Die Anzahl der Pfeile wird im Doppel nicht gewertet und ich hatte andere Dinge im Kopf, als darauf achtzugeben. Wir führten jetzt ja 4-3 und hatten mindestens ein Unentschieden erreicht. Aber ich bin ziemlich sicher, dass wir nicht mehr als 19 Pfeile brauchten, vielleicht sogar nur 16. Peter und Hannes schafften ebenfalls ein 2-0 und damit den Sieg. Ich war glücklich, teils weil ich begann, das Spiel zu drehen und teils, weil ich 5-0 in meinen Legs hatte. Aber noch schöner war der Sieg unserer Mannschaft.


Harry, boss i vårt lag, efter segern.
Harry, our team leader, after the victory.
Harry, unser Teamchef, nach dem Sieg.

När jag ändå var i Österrike, passade jag på att spela en tävling där också. Jag hamnade i en svår grupp, med Martin Kurecka, seedad sexa i turneringen, en engelsman, Colin, och André. Bortsett från att jag kastade 171 (tre T19), finns det inte mycket att säga om den turneringen. Men det är alltid roligt att komma till nya platser och träffa nya människor. Der ger ju även erfarenhet av att spela under andra förhållanden än på hemmahallen.   As I was in Austria, I took the chance to play a tournament in Altmannsdorf as well. I was drawn into a tough group, with Martin Kurecka, seeded sixth, an Englishman, Colin, and André. Apart from throwing a 171 (three T19), there is not much to tell about this tournament. But it is always exciting to visit new places and meet new people. It also gives more experience to play under different circumstances, then playing on home ground only.   Weil ich schon in Österreich war, spielte ich gleich ein Turnier in Altmannsdorf. Aber ich hatte ein schweres Los, zusamman mit Martin Kurecka, als 6. gereiht, einem Engländer, Colin, und André. Abgesehen davon, dass ich einmal 171 warf (drei T19), gibt es nicht viel mehr zu sagen. Aber es ist immer spannend, neue Plätze zu besuchen und neue Menschen zu treffen. Außerdem bekommt man mehr Erfahrung, als wenn man nur daheim spielt.


Deltagarna i min pool i Altmannsdorfer Open. André, Martin, jag och Colin
The participants of my Round Robin in the Altmannsdorfer Open. André, Martin, I and Colin
Die Teilnehmer meiner Round Robin im Altmannsdorfer Open. André, Martin, ich und Colin


Till föregående kapitel - To the previous chapter - Zum vorigen Kapitel
Fortsättning följer - To be continued - Fortsetzung folgt

Till innehållsförteckningen - To the table of contents - Zum Inhaltsverzeichnis


Copyright Bernhard Kauntz, Västerås, 2017
Tillbaka till till vårt eller till   av
Back to the   of  
Zurück zu den zur oder zum   vom  


23.4.2019 - webmaster@werbeka.com