MINNESVÄRDA DART-ÖGONBLICK

MEMORABLE DART-MOMENTS

ERINNERUNGSWERTE DART-MOMENTE

Min första klubb
Vi fann att det var rätt många av våra bekanta, som var intresserade av att spela i en klubb. Vi fick även en deltare, som hade spelat förut - därför fick han bli lagkapten. Det beslutades att klubbnamnet skulle bli DC Grumpies (de griniga). Jag var inte så förtjust i det namnet, men vad spelade det för roll, jag var fullständigt nöjd med möjligheten att kunna spela matcher.
My first team
We experienced that there were quite a lot of the people around us, who were interested of playing in a club. We were even joined by somebody, who had played before - so we made him captain. Amajority decided that the clubs name should be DC Grumpies. I wan't too happy with that, but what did I care, I was satisfied with the possibility of playing matches.
Mein erster Verein
Wir entdeckten, dass es viele Leute gab, die in einem Klub spielen wollten - sogar jemand, der schon früher gespielt hatte - deshalb machten wir ihn zum Kapitän. Man beschloss, dass der Klubname DC Grumpies (die Grantigen) sein sollte. Ich war nicht davon begeistert, aber was spielte der Name für Rolle? Ich war vol zufrieden, Matches spielen zu können.
  Jag skapade denna logga, eftersom jag skötte vår websida
I "designed" this emblem, as I was to rum our website
Ich entwarf dieses Logo, weil ich unsere Webseite bediente


Den 14:e september spelade vi vår första match. Vi kom till ett café, där utrymmet för dart var mycket litet. Det var faktiskt så trångt, att inte alla kunde se tavlan, som vi spelade på. Vi var åtta spelare och några i hejaklacken, men vår plan, att heja på varandra under matchen, krossades från början. Jag minns känslan av nervositet - och förmodligen på grund av detta, inte så mycket annat. Eftersom vi var åtta stycken skulle jag bara spela en av dubblarna; vi förlorade 0-3. Vi förlorade även hela matchen, 2-8 och 9-25 i legs.
I Vilvoordes lokala serie spelas matcherna på en enda tavla. Först fyra singlar, sedan två dubblar och sen igen fyra singlar. Varje seger ger en poäng till laget, så att det totalt fördelas 10 poäng. Man får använda sig av hur många spelare som helst, men man behöver minst fyra, för att kunna spela alla singlar.
En vecka senare hade vi vår hemmapremiär. Men det var mot seriefavoriterna, som senare även vann ligan. Eftersom jag i första omgången bara hade spelat en dubbel, fick jafg två singlar och en dubbel på min lott. Vi hade inte skuggan av en chans. Jag förlorade min första singel och dubbeln 0-3, och när jag reste mig för att spela sista matchen, stod det 0-9 och 1-27 i legs ...
Jag vann mitt första leg - en sensation, bara det. Snart hade jag halkat efter till 1-2, men jag vann en gång till och det stod 2-2. I sista leg spelade jag i trans - och jag vann!!! Vi lät dem inte vinna 10-0 och jag firade min första seger! Den känslan kommer jag aldrig att glömma!
On Sept. 14th, we played our first match. We came to a café where the dart area was very small, it was actually so tight, that not everybody could see the players. We were eight players and some supporters, but our plan, to support each other during the game, was crossed out immediately. I do remember the feeling of nervousness, and probably because of that, not so much else. As we were eight players, I was only selected for one of the doubles, and we lost 0-3. We lost the entire match as well, 2-8 and 9-25 in legs.
In the local league of Vilvoorde matches were played on a single board. First four singles, then two doubles and then again four singles. Every win gives one point to the team, so that 10 points are split between the opponents. You may use as many players you want, but you need at least four, in order to play the singles.
One week later we had our premiere at home. But it was against the favorites and the final winners of our league. As I had played only a double in the first round, I was assigned two singles and a double in the second match. We didn't have even a shadow of a chance. I lost both my first single and the double 0-3, and when I got up to play the last match it stood 0-9 and 1-27 in legs ...
I won the first leg - quite sensationally, I thought. Soon I was 1-2 behind, but I scored again and made it 2-2. In the last leg I played in trance - and I won!!! We didn't let them win 10-0 and I celebrated my first victory! I'll never forget that feeling!
Am 14. September spielten wir unser erstes Match. Dort im Kaffeehaus, war der Platz für Dart sehr knapp bemessen; es war so eng, dass nicht alle zusehen konnten. Wir hatten auch noch ein paar Fans mit. Aber unser Plan, einander anzufeuern, fiel ins Wasser. Ich kann mich an meine Nervosität erinnern - und eben deshalb kaum an mehr. Weil wir acht waren, sollte ich nur ein Doppel spielen. Wir verloren 0-3. Wir verloren auch das ganze Match, 2-8 und die Legs 9-25.
In der Lokalmeisterschaft von Vilvoorde spielt man auf nur einem Board. Erst vier Singles, dann zwei Doppel und nachher wieder vier Singles. Jeder Teilsieg gibt der Mannschaft einen Punkt, sodass insgesamt 10 Punkte verteilt werden. Die Anzahl der Spieler ist unbegrenzt, aber man braucht mindestens vier, um die Singles spielen zu können.
Eine Woche später hatten wir unsere Heimpremiere. Jedoch gegen die Favoriten, die später auch Meister wurden. Weil ich vorige Woche nur ein Doppel gespielt hatte, wurde ich nun zu einem Doppel und zwei Singles eingeteilt. Wir hatten nicht den Funken einer Chance. Ich verlor mein erstes Single, wie auch das Doppel 0-3. Als ich dann das letzte Match spielen sollte, stand es 0-9 und 1-27 in den Legs ...
Ich gewann das erste Leg - das allein schon eine Sensation! Bald lag ich 1-2 zurück, aber ich glich nocheinmal aus und es stand 2-2. Im letzten Leg spielte ich in Trance - und gewann!!! Wir verloren nicht 10-0 und ich feierte meinen ersten Sieg! Dieses Gefühl vergesse ich nie!

Alain, min motståndare vid min första seger


Alain, my opponent at my first victory


Alain, mein Gegner bei meinem ersten Sieg
I vår tredje match spelade vi borta igen och förlorade 3-7, men vi hade 17-24 i legs. Åter spelade jag sista matchen - mot deras kapten - och jag vann igen, 3-0. Efter det hade jag min givna plats som sista man i matchen ... Och ofta spelade jag bättre, ju större chans jag hade att "känna in" atmosfären.
Efter detta fortsatte vi att förlora, ända till nästsista matchen före jul, då vi mötte ett lag, som bara hade tagit en poäng hittills. Vi spelade borta och klarade oavgjort mot dem, så att vi fortfarande var sist i tabellen. Men vi spelade oavgjort även i första matchen efter jul (mot våra första motståndare denna säsong) och lämnade sista platsen på grund av bättre setskillnad.
Our third match was away again and we lost, 3-7, but we had 17-24 in legs. Again I played the last match - against their captain - and I won again 3-0. After that I was always set to play the last match ... And usually I played better, the more chance I had to sip in the atmosphere.
After this we still lost and lost until the last but one game before Christmas, when we met a team, that had only played one draw so far. We played away and drew as well against them, so that there was no change in the table. We were still last. But we also drew the first match after the break (against the opponents we had met first in that season) and left the last place on better set difference.
Unser drittes Spiel verloren wir 3-7, aber wir hatten 17-24 in den Legs. Ich spielte wieder das letzte Match - gegen den Kapitän der Gegner - und ich gewann, 3-0. Danach bestritt ich meistens das letzte Spiel ... Ich spielte auch besser, je mehr ich vorher von der Atmosphäre angesteckt wurde.
Nachher verloren wir bis zum vorletzten Spiel vor Weihnachten. Unser Gegner war eine Mannschaft, die bisher nur ein Unentschieden erreicht hatte. Wir spielten auswärts, auch 5-5. Das änderte aber nichts in der Tabelle. Doch das erste Spiel nach der Winterpause wurde auch unentschieden (gegen unsere ersten Gegner dieser Saison). Da verließen wir durch die bessere Setdifferenz den letzten Platz.
  Vår hemmaplan i Ons Huis. Cere (till vänster) hittade på mitt spelarnamn - Daddy Cool
This was our homeground in Ons Huis. Cere (to the left) invented my nickname - Daddy Cool
Unsere Spielecke in Ons Huis. Cere (links) erfand meinen Spielernamen - Daddy Cool


Vårsäsongen blev inte lika rolig, eftersom det fanns personliga motsättningar mellan en del av spelarna, vilket påverkade klimatet i hela klubben negativt. Icke desto mindre vann vi våra två sista matcher och blev inte sist. Det fattades faktiskt bara 2 poäng upp till åttonde platsen (av tio) i serietabellen. Jag blev nästbäste spelare i klubben. Jag hade vunnit 35 procent av mina matcher och 39 procent av mina leg. Mitt bästa kast under denna säsong var 174 (T19, T19, T20). Om du undrar hur jag kan komma ihåg allt det där, så är det för att jag förde statistik, eftersom jag skötte vår websida.
Bortsett från ligan finns det ett annat stort moment att minnas - jag kastade mina allra första 180. Det var bara på träning i Ons Huis, men det kändes bra i alla fall.
På grund av stridigheterna delades klubben och jag följde med dit de flesta av mina vänner gick.
The spring season was not really nice, because there were personal grudges between some of the players, which infected the climate in the entire club. Nevertheless we won our last two matches and and didn't finish at the end of the table. Actually we finally were only 2 points from an 8th place (of 10) in the league. Personally I was second best player in the club. I had won 35 percent of my single matches and 39 percent of my legs. My best throw during the season was 174 (T19, T19, T20). If you wonder, how I remember all of this, it is because I kept statistics of all the matches, because I ran our website.
Apart from the league, there is one big event to remember - I threw my first 180 ever. It was only in training in Ons Huis, but it felt good nevertheless.
Because of the differences the club split up and I joined the one, where most of my friends went.
Die Frühjahrssaison war nicht so nett, denn es gab Streitereien zwischen einigen Spielern, was das Klima im ganzen Klub beeinträchtigte. Dennoch gewannen wir unsere beiden letzten Spiele und wurden nicht Letzter. Wir waren am Ende nur 2 Punkte hinter dem Achten (von 10). Ich selbst war der zweitbeste Spieler im Klub. Ich hatte 35 Prozent meiner Singles gewonnen und 39 Prozent meiner Legs. Mein bester Wurf in dieser Saison war 174 (T19, T19, T20). Wenn Sie sich fragen, wie ich mich an all dies erinnere, ist das, weil ich die Statistik aller Spiele habe, weil ich unsere Webseite betrieb.
Von der Liga abgesehen, gibt es einen großen Moment - ich warf meine allerersten 180. Zwar nur b eim Training in Ons Huis, aber es war trotzdem ein gutes Gefühl.
Wegen der Streitereien teilte sich der Klub und ich ging dahin, wo die meisten meiner Freunde hingingen.
  Kommentar behövs inte
No comments necessary
Kommentar überflüssig


Till förra kapitlet - To the previous chapter - Zum vorigen Kapitel
Till nästa kapitlet - To the next chapter - Zum nächsten Kapitel


Copyright Bernhard Kauntz, Västerås, 2016
Tillbaka till till vårt eller till   av
Back to the   of  
Zurück zu den zur oder zum   vom  


12.6.2016 - webmaster@werbeka.com