JELTSIN OCH JAG

Vad är en bypass-operation

Ordet "bypass" är engelska och betyder "gå förbi". Och att gå förbi de trånga ställena i kärlen är precis vad man gör vid en operation. Man lägger nya "ledningar", som leder förbi de förträngningar som finns.
Som tur är förser vår egen kropp oss med reservmaterialet, så att man inte behöver vänta på en lämplig donator. Det finns inte heller någon risk för frånstötning.
Man använder en av de stora venerna i benet. Det finns ändå tillräckligt många kvar för att återtransportera blodet, så det är ingen nämnvärd förlust för kroppen. Men venen som tas ut måste vara tillräckligt stabil och den får inte ha för många förgreningar, för att den ska vara användbar. Det är därför svårt att säga hur lång bit av benet som måste skäras upp. Ett minimum är nog från ankeln till knät, men det är inte ovanligt att man behöver söka i båda benen, innan man har så det räcker till.
Vid den egentliga operationen sågar man upp bröstbenet och bänder upp det, så att man får en tio centimeter stor öppning, genom vilken kirurgen kan göra ingreppet. Kroppen kopplas till en hjärt-lungmaskin som sköter syresättningen och blodcirkulationen, medan hjärtat kyls ner. Sedan början man sy fast de nya kärlen. Kirurgen ser från utsidan var de förträngda ställena finns, så att han "på plats" bestämmer hur många bypass det behövs och var de ska ligga.
Under operationen har kirurgen förstoringsglasögon på sig, som gör att allting han ser blir fyra, fem gånger större. På så sätt blir en ven, som är 5-6 millimeter tjock, flera centimeter stor och det blir möjligt att sy så noga som det behövs.
När det är klart sätts hjärtat igång igen, bröstkorgen stängs och sätts ihop med ståltrådar. Allt som sedan är synligt är ett cirka 25 centimeter långt sår utmed bröstbenet.
Det finns en risk för att något revben kan knäckas vid den omilda behandlingen av bröstkorgen och det kan också hända att man kan få en inflammation i musklerna i bröstet, som ju tänjs mer än de är vana vid. Detta är dock relativt små problem, som går över av sig själva.
Det viktiga är att man efter ingreppet får igång lungorna, som har fallit ihop under operationen. Att ha endast en tredjedel av sin lungkapacitet är ett ganska normalt värde och det dröjer flera veckor innan man har tränat upp dem igen. Till hjälp får man en "pipa" att blåsa i, där det sätts in ett motstånd, så att det ska bli ett tryck "bakåt" till lungorna, som på så sätt ska tänjas ut igen. (Pipan ersätter idag vattenflaskan, som man "bubblade" i förr.) Fast det bästa är att kunna komma upp och börja röra sig så snabbt som möjligt.
Bröstbenet ska läka ihop på 6-8 veckor, och även om man under den tiden har inskränkningar i rörelsefriheten (inga lyft eller ensidiga belastningar), så brukar det inte leda till några större komplikationer, förutsatt att man följer anvisningarna.

Till

eller till

webmaster@werbeka.com