Personalia:
"Fakta": Gudarnas budbärare. En oförarglig spelevink, som dock inte alltid står på god fot med rättvisan. Hans upptåg var många, han stal bl.a. Zeus spira, Afrodites gördel, Neptunus treudd, Hefaistos tång och en del annat. Han har rätt att åka med Karons färja till underjorden för att ledsaga själarna dit. Han är köpmännens, resenärernas och även tjuvarnas gud. Hans attribut är en bevingad hjälm och bevingade sandaler, liksom en häroldstav. Hans romerska namn är Merkurius. Myten: Hermes hade fått i uppdrag av Zeus att befria Io, en av hans älskarinnor. Hera lät avundsjukt bevaka henne av Argos, som hade hundra ögon. Hermes förstod att det inte skulle bli någon lätt uppgift, därför försökte han att vinna Argos förtroende först, genom att berätta skämt och historier för honom. Efter en lång tid, när Argos slappnade av, började Hermes spela på en herdepipa och han slutade inte förrän alla hundra ögonen var stängda. Då dräpte han Argos och Io var fri igen. Scenario: Ett rum i Olympen, Zeus sitter på sin tron. Framför honom står en mycket uppbragt Apollon, som håller Hermes, en liten pojke, i kragen. Den senare är dock ganska ointresserad och håller på att undersöka ett sköldpaddskal. Apollon: Vördade fader, nu har det gått för långt. Jag kräver att du utmäter det strängaste straff åt den här odågan, så att han lär sig veta hut. Zeus: Besinna dig, pojk. Ser du inte att han är alldeles nyfödd ännu. Vad ska han kunna ställa till med för hemskheter? Apollon: Jo, det är så att man knappt kan tro det, att det kan finnas så mycket förslagenhet i en så liten pojkvasker. Men lyssna, vördade fader, så får du själv höra om din telnings bedrifter: denna morgon saknade jag en hel hjord av mina kor. Jag misstänkte förstås att de hade sprungit vilse och sökte efter spår, men det fanns inga att se förrän jag kom förbi grottan, där denna slyngel håller till. Jag frågade då honom, om han hade sett mina kor, men han pekade bara på spåren och de visade att korna hade kommit ut ur grottan. Men något tiotal meter utanför försvann de bara, som om korna hade svävat iväg genom luften. Jag fortsatte leta förstås, men utan något som helst resultat. När jag på kvällen återvände och på nytt kom förbi grottan, gick jag in i den - och där stod mina kor, allihopa! Fråga mig inte, hur han har burit sig åt, men det är ju uppenbart att han har lurat mig och kostat mig en hel dags arbete för ingenting. Jag kräver att du bestraffar honom hårt, så att han lär sig. Zeus: Det syns mig, pojk, att du förvisso har blivit förd bakom ljuset, men eftersom den unge Hermes inte kan trolla, så måste han ha överlistat dig med förståndets gåva - och jag har svårt för att tänka mig att bestraffa sådana bedrifter. Men vi ska fråga vår unge vän, hur det gick till, innan vi bedömer hela saken. (Till Hermes): Hur kunde korna finnas i din grotta, utan att det fanns spår dit in? Hermes (som fäster några tarmar på sköldpaddskalet, skiner upp): Inte svårt, pappa. Hermes göra kossa gå bakåt. Storebror inte fatta något alls. Apollon (hytter med näven åt honom): Akta din tunga, yngel. Vara fräck också, till råga på allt... Hur kom det sig då att det inte syntes några spår längre fram? Hermes: Hihihi. Hermes sätta kvist under foterna på kossa. Kossa själv sopa spåret. Men storebror inte ledsen. (Knäpper på tarmarna på sköldpaddskalet.) Lyssna. - Hermes uppfinna lyra. Storebror ta den här, sen storebror glad igen. Bra? © Bernhard Kauntz, Västerås 1998 Tillbaka till  eller till  |