"Grote Markt" var och är hjärtat av Bryssel. Eftersom stället ligger mitt i stan, byggde man redan på 1400-talet rådhuset här. Idag är dock beteckningen Grand Place mycket mer utbrett. Jag personligen är emot det franska namnet; det var ju fransmännen, som år 1695 lade Stora Torget i aska och ruiner. Idag däremot låter det som om denna underbara bit av staden vore en fransk förtjänst ...

Inom några få år, redan före århundradeskiftet, hade Bryssels invånare (som på den tiden inte talade franska) byggt upp husen igen, mer eller mindre så som vi ser dem idag. De spanska Habsburgarnas ståthållare var vid denna tid Maximilian Emanuel II av Bayern. Han ville modernisera staden vid återuppbyggnaden, men hantverksskråna hade fortfarande mycket att säga till om och hade därför stort inflytande över byggnationen.

Skråna innehade dessutom monopolet inom sitt gebit. De fördelade inkommande arbeten bland sina medlemmar och satte även priset för de olika arbeten. Hantverkarna var naturligtvis tvungna att träda in i sina respektive skrån, om de ville få något arbete. Det i sin tur gav skråna mycket makt. Under 1700-talet förlorade de dock mer och mer av sitt inflytande och avskaffades helt ungefär vid tiden av Franska Revolutionen. På 1800-talet måste ett av husen vid Stora Torget, "Stjärnan", offras för stadens utbyggnad. 1852 revs det, för att man skulle kunna göra gatan bredare. Men 1897 lät borgmästare Karl Buls återupprätta ovanbyggnaden på arkader. Som tack för det döptes Stjärngatan till Karl Buls gata istället. Stjärnan, strax till vänster om rådhuset, var det hus, i vilket Hertigen av Brabants förvaltare residerade. Brevid "Stjärnan" ligger "Svanen", som det framgår av det mycket välgjorda hustecknet.

Detta var sedan 1720 slaktarnas hus. Det var detta skrå som på taket lät bygga figurerna som föreställer slakten, överflödet och lantbruket. På huset finns det även två tavlor. Den ena säger att Karl Marx tillbringade här nyårsaftonen till år 1848, medan han levde i Bryssel (1845 - 1848). Den andra tavlan påvisar att här grundades det belgiska arbetarpartiet den 5:e och 6:e maj 1885.

Nästa hus, "Gyllene trädet" ägdes av bryggarna. Gyllene bokstäver på fasaden förkunnar "Maison des Brasseurs". Detta är ren och skär historieförfalskning, ty vid husets återuppbyggnad måste texten ha skrivits på flamländska eller på latin. Den franska versionen hamnade där först i början av 1900-talet. Uppe på taket står en ryttarstaty, som ursprungligen föreställde Maximilian Emanuel II av Bayern, men senare ersattes med Karl von Lothringen. Till denna staty finns det en berättelse bland stadens invånare. Man misstänkte den ursprungliga Maximilian Emanuel, att ha begått äktenskapsbrott. Men han pekar med handen på Sankt Bonifatius, som står högst uppe på "Gyllene båten", för att skylla på honom. Sankt Bonifatius i sin tur pekar på Sankt Nikolaus,som avbildas på taket till handlarnas hus. Sankt Nikolaus slutligen pekar på ingen alls, utan tittar förläget på de tre barnen vid hans fötter. På bryggarnas hus fascinerar också de förgyllda ornamenten på pelarna, liksom deras avslutning i ett korintiskt kapitäl.

Om vi följer byggnaderna på Stora Torget vidare till vänster, kommer vi till "Vita rosen" och till "Berget Thabor", som även kallas för "Tre färger". Det var bostadshus. Fjäderfä och blommor säljs ännu idag på Grote Markt, men det är förstås endast en svag efterdyning från förr i tiden, när man här på torget och på sidogatorna i princip kunde köpa allt som man behövde för att leva. Men det är inte att undra på - här korsades alla viktiga handelsvägar från de kringliggande stora städerna - från Paris till Köln och Antwerpen och från Brygge till Namur. Här fanns (och finns) stora städer åt alla väderstreck. Blommor, förresten. Vartannat år (med jämna årtal) läggs det på Stora Torget en blomstermatta, som täcker hela platsen. Detta sker alltid i veckan kring den 15. augusti, som i Belgien är en helgdag, liksom i de flesta katolska länderna.

Hela östra sidan av Grote Markt intas av "Hertigarna av Brabants hus". Namnet kommer dock bara av att bysterna av de nitton hertigarna syns på väggen i höjd med första våningen. Bakom fasaden, som skapades först vid återuppbyggnaden, står det nämligen inte mindre än sju hus. Fyra av dem är bostadshus, de andra tillhörde olika skrån. Bildhuggare, murare, stenhuggare och skifferbrytare tillhörde samma skrå och höll hus i "Kullen". Mjölnarna kunde naturligtvis hittas i "Väderkvarnen", medan timmermännen och vagnbyggarna delade på "Grytan av tenn".

Om vi går vidare till vänster, ser vi en grupp av sex byggnader. Här finns det först ett bostadshus, "Hjorten", liksom "Josef och Anna", ett dubbelt bostadshus under samma tak. Därefter följer "Ängeln", ännu ett privathus, vars ägare, Jan de Vos, var porslinshandlare. Bredvid står "Gyllene båten", som hade skapats genom att lägga ihop två tomtar med den tidigare "Kvarnen". Båda hade redan före förstörelsen tillhört det "nya klädmakarnas" skrå. Dessa hade valt detta namn, för att skilja sig från de "gamla klädesköparna", som hade begagnade kläder till salu.

De två skyddshelgonen av klädmakarnas skrå smyckar deras hus. Över ingången finns det en byst av den heliga Barbara och på taket står St. Bonifatius (som pekar på St. Nikolaus) som håller en stor skräddarsax. "Duvan", som anluter till vänster, var till 1695 målarnas skråhus. Men hos dem fanns det inga pengar till någon återuppbyggnad, utan man sålde marken till Pieter Simon, en privatperson. Victor Hugo var gäst här under 1852 (liksom även i "Väderkvarnen") och skrev en del av sina verk. Längst till vänster står det slutligen ännu ett privathus, nämligen det av industrimannen Cornelius Mombaerts, som producerade fajansvaror. Huset hade dock flera namn, så till exempel den "Gyllene köpmannen" eller "Brabants vapen". Till vänster om denna grupp, och mittemot rådhuset står "Brödhuset". På franska heter det "Maison de Roi", fastän inget krönt huvud någonsin har bott här.

Brödhuset fanns redan på 1200-talet. För de viktigaste livsmedlen och för tyghandlarna byggdes det nämligen hallar - det första tyghuset omnämns redan 1221 - resten fick säljas under bar himmel. Bar, förresten: fredagen var en gratis dag, alla andra dagar måste handlarna betala hertigen en avgift, för att få bjuda ut sina varor. "De Broodhuis" hade år 1625 försetts med två inskriptioner av Ärkehertiginna Isabella. "A peste, fame et bello, libera nos, Maria Pacis" (Bevara oss från pesten, hungersnöd och krig, Fredens Maria). Den andra inskriptionen var ett kronogram, i vilket de stora bokstäverna anger årtalet, om man räknar ihop dem: "hIC VotUM paCIs pUbLICae eLYsabet ConseCraVIt" (Elisabeth har härmed gjort sin plikt, vad gäller bönen om allmän fred). Om U är lika med V och Y lika med I, då kan man summera till siffran 1625.

På skråtiden var "Brödhuset" i skyttarnas ägo. 1860 blev huset stadens egendom och renoverades fullständigt mellan 1873 och 1885. På den tiden fick det även sitt utseende av idag. Förebilden var rådhuset i Oudenaarde, som byggdes på tidigt 1500-tal. Därav kommer den sengotiska stilen, som har använts. Tornet har fyra potentater som utsmyckning - hertigarna Heinrich I och Jan I, samt Maria av Burgund och Kejsar Karl V. Till Elisabeths inskriptioner lade man vid denna liberala tid inte längre något värde. Till vänster om "Brödhuset" står en rad bostadshus, "Hjälmen", "Påfågeln", "Samaritern", som även kallas för "Lilla räven", "Eyck", "Heliga Barbara" och slutligen "Åsnan". Därmed har vi kommt till Grote Markts västra sida, där det endast fanns skråhus.

Vi börjar med "Kungen av Spanien", bagarnas skråhus. Bagarna hade sålt sitt gamla hus i Guldenhoofdstraat, för att kunna delta vid återuppbyggnaden av Stora Torget. I den anslutande Boterstraat (Smörgatan) byggde bagarna ytterligare hus, som hängde ihop med "Kungen av Spanien". Varför "Kung av Spanien"? Nåväl, vid återuppbyggnadens tid stod de Spanska Nederländerna ännu några år under de spanska Habsburgarnas herrevälde, tills Karl II år 1700 dog utan avkomma. Därför ärade man kungen med en bröstbild i höjd med andra våningen. Under honom syns det två fångar, en indian och en turk. Indianen symboliserar Nya Världens kolonialisering, medan den österrikiska delen av Habsburgarna år 1683 vid Wien hejdade turkarnas framfart genom Europa.

Även här finns det ett kronogram med följande text: "Bagarna skapade en segertrofé, som visar hur Karl II ärorikt triumferade". De latinska versalerna visar här på byggnadsåret - 1697. Dessutom finns det fyra medaljonger av romerska kejsare, som väl skulle vara förebilder för Karl: Marcus Aurelius, Nerva, Decius och Trajanus. Över ingången finns det en byst av skyddspatronen, St. Aubertus, som dock torde ha varit en rätt lokal skyddspatron. På takbalustraden står figurarna av Herakles, Demeter, Boreas, Hestia, Poseidon och Athena, sedda från vänster till höger. Till vänster om Spaniens konung står "Skottkärran", huset av fetthandlarna, mjölkproducenterna och fjäderfähandlarna. På gaveln finns det en nisch, i vilken vi ser St. Ägidius, fetthandlarnas skyddshelgon. Huset har två dörrar, av vilken den ena leder in i huset, den andra till en återvändsgränd bakom huset.

Nästa hus är "Säcken". Det är snickrarnas och möbelsnickrarnas skråhus, samt även tunnbindarnas. Sedan 1500-talet fanerades eller ornamenterades möblerna med exotiska ädelträarter, som fördes hem från kolonierna, vilket skapade nya arbetsuppgifter för möbelsnickrarna. Gavlarna till "Skottkärran och "Säcken" är från mitten på 1600-talet. Tillsammans med gaveln för nästa hus, "Varginnan", har de nämligen överlevt förstörelsen från 1695 någorlunda välbehållna. Gavelspetsarna gick dock inte att rädda. Den nya spetsen av "Säcken" har tillkommit efter ett förslag av Antoon Pastorana. "Varginnan" står till vänster om "Säcken" och ägdes av St. Sebastians bågskyttar. Reliefen över ingångsdörren visar varginnan, som med sin mjölk ska ha uppfödd Romulus och Remus, Roms grundare. På andra våningen står det fyra allegoriska gestalter, som förklaras med inskrifter. Det är sanningen och förslagenheten, freden och tvedräkten. På tredje våningen finns det, liksom i "Kungen av Spanien" medaljonger av fyra romerska kejsare, som har kombinerats ihop med allegorierna genom var sin symbol.

Trajanus och en strålande sol står för sanningen, Tiberius och en fågelbur med ett nät för förslagenheten, Augustus och ett jordklot för freden (Pax Romana) och Caesar med ett brutet hjärta och korsade facklor för tvedräkten. I gaveltympanonet dödar Apollon Pythondraken. På 1600-talet hade skytteskråna utvecklas främst till sällskapsföreningar för borgarna. Förmodligen ville man motverka denna syn genom fasadens gestaltning och därmed betona att man inte bara kunde sin antika historia, utan även att man var så tapper som de gamla hjältarna. Men även den gyllene fågeln Fenix, som reser sig ur sin aska högst uppe på gaveln, är en symbol. År 1690 hade skyttarnas gamla skråhus brunnit ner.

Knappt uppbyggt igen, lades det 1695 på nytt i bråte och aska av det franska artilleriet. Kronogrammet, som hänvisar till årtalet 1696, betyder ungefär: "Förvånas över det faktum att jag för tredje gången reser mig ur askan, ärorikare än någonsin - jag är Fågel Fenix.
Men återuppbyggnaden hade kostet skrået de sista pengarna - skyttarna måste sälja huset och var sen tvungna att betala hyra i "sitt eget" hus.

Nästa hus är "Hornet". Det är skepparnas hus. Gaveln är en kopia av häckuppbyggnaden av en båt från den tiden. Över kaptenskajutan finns en medaljong av Karl II och ovanför den hans vapensköld med kedjan av Riddarna av det Gyllene Skinnet. Det sista skråhuset på Stora Torget är "Räven". Det ägdes av köpmännen och handlarna. På första våningen finns statyer av de fyra kontinenterna (Australien hade ju ännu inte upptäckts vid denna tid). Afrika symboliseras av en negress, Europa håller ett ymnighetshorn i handen, Asien har rökelse och elfenben som attribut och Amerika guld. Mellan statyerna står Justitia men en bindel för ögonen, liksom med ett svärd och en våg i handen. Ovanför Justitia står köpmännens devis: pondere et mesura. Det betyder ungefär: jämvikt och måtta. Uppe på gaveln hittar vi den redan tidigare nämnde St. Nikolaus, köpmännens skyddspatron.

Sen finns det naturligtvis även rådhuset, som dominerar Grote Markt med sitt 96 meter höga torn. Men för att sidan inte ska bli för lång, har jag skrivit om det på en egen sida. Jag ber Dig att följa länken ovan.