Personalia:
"Fakta": En av titanerna. Tillbads kanske som en av modergudinnorna. Trött på att Kronos åt upp deras gemensamma barn, lurade hon honom och gömde undan Zeus, sin yngste, på Kreta. Scenario: Titta, så fin han är, den där lilla. Jag tror att jag ska kalla honom för Zeus. Gulli-gulli-go... Men, ojojoj, vad ska jag göra nu då? Om Kronos kommer på mig, så äter han ju upp honom, precis som de andra fem stackarna. Det står jag bara inte ut med! Och allt bara för den där spåkärringens skull, som sa att någon av ungarna skulle störta honom. Trams! Jag tror ju inte på sånt skrock, men det gör han, karlsloken. Tänk, vad folk kan förändras. Gosig och snäll var han i början, men bara vi var gifta ett tag, var det som att vända handen. Odräglig har han blivit och självgod. Och inget medlidande har han med de små liven. Gulli-gulli-go... Titta bara, så söt han är, den här lilla. Titta, nu ler han också! Vad ska jag göra bara? Han ser ju att jag har blivit smal igen, jag kan ju inte hålla det hemligt för Kronos. Men, men... Jag vägrar att visa lilla Zeus för honom! Om jag kanske kunde lura honom? Få se, den där avlånga stenen där borta. Om jag skulle linda in den i byltet och gömma pojken här i grottan istället? Är stenen inte för tung då? Jo, lite kanske, men det märker han nog inte ändå. Han bryr sig ju i alla fall inte. Vänta, nu har jag det! Jag ska klippa av lite av håret på mig och lägga det över stenen häruppe. Då syns det inte så väl. Så där ja. Nu drar jag. Mamma kommer snart tillbaka, lilla Zeus, var inte orolig. Gud, en sån fin unge du är! Gulli-gulli-go... © Bernhard Kauntz, Västerås 1998 Tillbaka till  eller till  |