RINGEN
En juvel bland världens gator

Ringturm - den första skyskrapan i Wien Jag minns när man byggde Ringtornet, någon gång på 50-talet. Jag var barn då och det var stans första skyskrapa. Vi hade ganska ofta vägarna förbi där och jag brukade räkna våningarna, allteftersom huset växte i höjd. När det hade blivit dryga 20 stycken, kom masten på toppen som en värdig avslutning. Den hade inte bara ett blinkande ljus, som andra master, som varningslampa för flygtrafiken, utan den var - och är väl fortfarande - en förmedlare av väderprognosen. På den tiden lärde jag mig naturligtvis alla symbolerna, men många sitter fortfarande i. En stigande eller fallande röd pelare av lampor anger temperaturväxlingen, antalet blinkande lampor anger nästa dags grad av molnighet, och så vidare...

Mitt nästa minne från Ringen är också från mitten av 50-talet, det var nämligen då Börsen brann ner. Jag kommer ihåg de stora rubrikerna i tidningarna, jag minns även dunkelt någon bild av det övertända huset, men framför allt att alla människor pratade om det. Så småningom kom man på att brandorsaken hade varit en bortslängd cigarettfimp, som genom något galler i trottoaren hade hamnat i byggnadens källare och utlöst katastrofen. Jag tror att händelsen var mig en läxa, för under hela min tid som rökare var jag sedan mycket noga med att fimpa ordentligt....
Nåväl, börsen är återuppbyggd för länge sedan, men är ett av de "klassiska" byggnaderna utmed Ringen, ett rosa hus, på samma sida som Ringtornet, alltså vår vänstra.

Votivkyrkan med sina två slanka torn hör till de mest kända nygotiska kyrkorna i Wien. Nästa spektakulära vy kommer till höger, något hundratal meter längre fram. En stor yta öppnar sig och mot bakgrunden reser sig Votivkyrkans två spetsiga, nygotiska torn. Under marken vänder spårvagnslinjerna 38 - 44, för att åter börja sin färd mot de yttre distrikten. Spårvagnarna går i nummerordning ut från ringen - fast motsols, och långtifrån alla nummer finns verkligen. Men det underlättar i alla fall och ger en överblick över kollektivtrafiken. Utmed delar av själva ringen går linjerna 1 och 2, liksom "D", som är en av de sista bokstavsbeteckningar på spårvagnarna. Universitetet följer sedan, direkt vid Ringen, så att det blir lite svårt att få ett helhetsintryck. Fasaderna smyckas med minnesmärken över framträdande vetenskapsmän, främst från 1800-talet, då byggnaden kom till. Annars är Wiens universitet det äldsta, som står på tyskspråkig mark.

Det ståtliga rådhuset står vid Ringen, liksom landets ädlaste tiljor - Burgtheater

Strax efter universitetet börjar rådhusparken, som så småningom ger fri sikt mot det nygotiska rådhuset. Det är en ganska imponerande syn och man kan bara gratulera stadsförvaltningen till att få jobba i en så inspirerande byggnad.
Mittemot, och nu på vänstra sidan igen, ligger Burgtheater, landets viktigaste teater sedan 1776, då det byggdes. I anslutning till teatern följer även på denna sida en utsträckt park, Volksgarten, som så småningom övergår i Burggarten.

Här fattas besluten om hur landet ska styras... Fast innan vi kommer så långt, måste vi kasta en blick till höger igen, ty där står Pallas Athena framför parlamentet, som är byggt i form av ett grekiskt tempel. Alla byggnader på vår högra sida uppfördes ungefär samtidigt, trots att byggnadsstilarna varierar rätt kraftigt, i ett försök att återskapa historisk arkitektur. Detta beror på att Wien ännu vid 1800-talets mitt omgavs av en stadsmur i medeltida anda. När sedan den unge Franz Joseph blev kejsare, ville han modernisera staden. Han gav order om att riva de otidsenliga stadsmurarna och beslutade att bygga Ringen som en paradgata. Han utnyttjade därtill det fria området utanför stadsmurarna, det s.k. "Glacis", där man tidigare inte hade fått bygga någonting, för att ha fri sikt mot eventuellt anstormande fiender. På så sätt fick byggnaderna tillräckligt med "luft" för att kunna göra rättvisa åt sitt yttre.

...fast det är ännu inte ett sekel sedan landet styrdes härifrån, den kejsarliga residensen, slottet. Till vänster går vi nu genom Heldendenkmal in på slottsgården. Slottet (=die Burg) står där mäktigt och imponerande. Precis det var ju också meningen med det, i huvudstaden av ett mäktigt rike, bestående av många nationer och viljor. Intrycket av styrka hjälpte då nog till att dämpa ett eller annat upproriskt sinne. Idag finns bl.a. museer, nationalbiblioteket och Spanska Ridskolan inom slottsområdet. Vi går tillbaka samma väg som vi kom och ser sedan på andra sidan av Ringen två monumentala byggnader, spegelvända mot varandra. I mitten av den fria platsen står statyn av Maria Theresia, som härskade i Österrike ett sekel före Franz Joseph.

Maria Theresia hade trots, eller kanske tack vare sina egna sexton barn ganska sociala åsikter och införde bl.a. folkskolan i Österrike.
Men tillbaka till de båda husen: till höger står det naturhistoriska, till vänster det konsthistoriska museet, båda värda minst var sin dag av en eventuell semester. Venus von Willendorf finns att se därinne, den lilla, tjocka kvinnofiguren, som är mer än 20000 år gammal. Och en av de största Brueghel-samlingar i världen. Och mycket annat.

Operan ligger direkt vid Ringen - det är därför svårt att fånga hela byggnaden på en bild. Vi fortsätter dock vår vandring på Ringen och kommer efter en stund till Operan. I musikens huvudstad behöver den nog ingen närmare presentation.... Här föreslår jag två avstickare från Ringen. Den första leder oss till vänster inåt centrum, förbi Hotel Sacher (de med tårtan, Du vet), uppför Kärntner Strasse (fast den går egentligen inte "upp", man säger bara så) till själva mittpunkten av Wien. Där står Stephanskyrkan med sitt 137 m höga torn, som man via en spiraltrappa kan komma upp i ganska högt - i alla fall är det över 300 trappsteg. Detta landmärke var och är stadens centrum och dessutom något som de flesta Wien-bor identifierar sin stad med. Självklart är det värt att även titta in i själva kyrkan, den är imponerande. I katakomberna, inte långt härifrån, kan man se Habsburgarnas kistor, där de ligger i sin sista vila.

Vi vänder tillbaka till Ringen och avviker nu till höger istället. Vi går förbi Otto Wagners nedgång till tunnelbanan, som visas här i originalstil, så som den såg ut i början av förra seklet och får sedan fri sikt över Karlskyrkan, stadens vackraste barockkyrka.

På Karlsplatz ser man både den gamla tunnelbanestationen, från början av 1900-talet, och en av Wiens vackra kyrkor, Karlskirche.

Genom stadsparken sneddar vi sedan återigen tillbaka till Ringen, där det under den sista delen finns några av de mer exklusiva hotellen.
Lägg sedan märke till ryttarstatyn av general Radetzky till höger - min morfar hjälpte faktiskt till med att få den på plats där. Radetzky är väl idag annars mest känd genom att nyårskonserten från Wien alltid avslutas med Radetzkymarschen, där publiken får klappa takten.

Urania, med sitt astronomiska observatorium, bildar slutpunkten för vår färd över Ringen. Något hundratal meter längre fram har vi återigen anlänt till Donaukanalen, där vi ser en byggnad med kupol på taket. Mycket riktigt är det ett stjärnobservatorium. Byggnaden heter Urania, uppkallad efter musan som hade hand om astronomin. Gatan utmed Donaukanalen, som förbinder vår start- och slutpunkt för vandringen, heter lämpligt nog Franz-Josephs-Kai. Det är ju tack vare honom, som vi idag kan njuta av denna tjusiga gata.

Tillbaka till eller till av