Wien är Annorlunda

I årtionden har turistreklamen påstått: "Wien ist Anders!", "Wien är Annorlunda", utan att närmare förklara detta annorlunda varandet. Anledningen därtill är säkert att det handlar om att förmedla atmosfären, alltså en känsla - och inte statistiska fakta. Ty naturligtvis är Wien en storstad som alla andra. På dess huvudled är det trafikstockningar under rusningstid och i tunnelbanan måste man trängas. Det är precis samma sak i Berlin eller Paris. Människorna har lika bråttom som i Stockholm eller Hamburg och kommersen är lika profitsugen som i London.

Men ändå är Wien annorlunda. Det kan vara svårt, men jag ska försöka att påvisa några av dessa skillnader. Wien är en grön stad. Innere Stadt, centrum, omringas i princip av parker och allén på Ringstraße. Schönbrunn, Belvedere, Augarten och inte minst skogsområdena i Prater är stora gröna ytor - fortfarande mitt inne i stan. Slutligen hör även naturen i Wienerwald, från Lainzer Tiergarten i väst till Kahlen- och Bisamberg i norr till stadsområdet, som grovt räknat omfattar 20 gånger 20 kilometer.

Silbersee i Dehnepark	Mer impressionistiskt går inte	Vid Donaukanal - till fots 10 minuter från centrum

Även wienaren behöver motion. Men man kommer knappast att upptäcka någon infödd, som springer omkring med skidstavar à la "Nordic Walking". För motionen är bara en bieffekt - egentligen går Wienaren till Heurigen, som så ofta och mycket praktiskt ligger en bit uppför någon sluttning vid utkanten av stan. Sålunda får man motionen som ursäkt för ett besök hos Heurigen. Och dessa vinstugor är sannerligen något, som får Wien att vara annorlunda ...

Medan Heuriger ändå är traditionell, finns det mycket innovativt i Wien. På sjuttiotalet hade man blivit trött på den ständiga faran för översvämningar från Donau, därför beslutade man att bygga en andra bädd genom stan, som vattnet kunde rinna igenom. Samtidigt skapade man en konstgjord ö, Donauinsel. Vid normalt vattenstånd tjänar den framför allt till rekreation och varje år i slutet av juni arrangeras Donauinselfest, en tre dagar (och nätter) lång Open-Air-Party, som söker dess like. Även här är Wien annorlunda.

På tal om innovativ: Förankrad vid Donauinsel ligger "Bertha von Suttner", ett skolskepp. Aha, tänker läsaren, en utbildningsbåt för matroser och andra sjöfarare.

Från Donauinsel är det inte så långt till Prater, det enda stora nöjesfält som jag känner till, där man inte begär någon inträdesavgift. Även pariserhjulet är ju mer än 100 år äldre än Millennium-Wheel i London. Och vem behöver något Disneyland, om man helt efter behag och utan långa köer kan delta i alla attraktioner? Inte heller har McDonalds i Prater ens en gnutta chans mot Schweizerhaus, där man serverar världens bästa Budweiser (utom möjligvis i själva Budweis). Här är det helt säkert annorlunda i Wien. En imponerande lösning hittade man för kollektivtrafiken - även detta hände på sjuttiotalet - när man började köra spårvagnar och bussar utan konduktörer. Därmed lämnade man ansvaret att betala för resan till passagerarna. Naturligtvis görs det stickprov - och blir man avsjöjad utan biljett, kan det bli ganska dyrt.

Å andra sidan har flertalet passagerare i alla fall månads- eller årskort. De flesta andra vill inte råka ut för besvärligheter och köper sina biljetter. Och den lilla procenten som åker svart kostar förmodligen klart mindre än om man skulle behöva betala personalkostnaderna för en konduktör per vagn. Det är alltså en vinst för samtliga - eftersom trafiken flyter mycket snabbare. Man kan ju gå på och av vid varje dörr sedan dess. Wienaren är varken trög eller dum - men han kan verka lite flegmatiskt ibland, för att han helst vill vara i fred. Han gnäller och skäller visserligen, men han är inte speciellt aggressiv. Kanske är det därför som Wien bland världens storstäder ligger på fjärde plats, vad beträffar säkerheten. Men kanske är det också wienbornas starka självkänsla, som gör dem mindre aggressiva. I negativt avseende kan detta yttra sig som "mia san mia" (vi är vi - och vi vet bäst), men lika gärna i ett överseende "Låt honom vara - han förstår det inte bättre".

Att behöva ha rätt kommer därför mindre till uttryck hos wienaren. Han vet ju att han har rätt. Och denna återhållsamhet uppfattas sen dessutom ofta som älskvärdhet ...

Traditionellt tänker man även på caféer och musik, när man talar om Wien. Nåväl, caféet vid nästa gathörn är fortfarande en plats där man träffas och där man relativt snabbt får kontakt, om man är ny i grannskapet. Vid tredje besöket hälsas man redan som stamgäst av kyparen (förutsatt att man vid de förra besöken inte har glömt dricksen) och vid femte besöket har man redan några bekanta.
Tyvärr medför vår jäktade tid även till "moderna" caféer, där man dricker sin "mocca" stående och sen rusar vidare. Det i sin tur öppnar marknaden för företagskedjor som "Starbucks" eller "Wayne's", fast dessa hos flertalet inte alls är uppskattade med sina raka spår och sin självbetjäning.
Men åtminstone tårtan i hotell Sacher förblir en välbevarad "hemlighet", vad anbelangar tillredningen, fastän den därifrån skickas ut i hela världen med specialpost.

Musiken mår idag ännu bättre än caféerna. Visserligen håller löpande-band-konserterna för turister, som erbjuds bland annat i Schönbrunn, i bästa fall B-kvalitet, men i Wien finns det naturligtvis framföranden, som är av allra högsta klass. Inte minst är ju nyårskonserten verkligen världsberömd och utbokad för de närmaste tio åren.

Vad gäller kaffet och musiken är Wien dock inte annorlunda, utan utan tvekan världsledande.

Även när det gäller galanteriet är Wien inte som resten av världen. Här kan man fortfarande utan vidare få en kyss på handen, även utan att vara närmare bekant med personen ifråga. Det är möjligt att det huvudsakligen är den äldre generationen, som beter sig väluppfostrat gentemot damerna, eller som utan anledning gör av en helt vanlig herre en "herr doktor". En wienska är också fortfarande graciös nog att kunna vänta framför en dörr tills den öppnas av hennes sällskap, utan att för den skull stå i vägen. Även det gör Wien annorlunda - och lite mera charmant. Tillsammans med charmen finns det även en efterverkan av kejsartidens grandezza. Måhända att somliga tycker att detta är otidsenligt eller till och med fnoskigt - faktum är att Wien var huvudstad i ett imperium för inte ens hundra år sedan.

Dessutom i ett imperium, som knappt någon kunde mäta sig med; inte det relativt nybildade Tyskland, eller - trots alla kolonier - England eller Frankrike. Här fanns sätet för de "gångna århundradens EU".

Egentligen tycks det vara ganska naturligt att gatuskylten som finns på Maria-Theresien-Platz fortfarande ses i gamla frakturstilen. Och att man i trädgården hos en Heurigen kanske sitter under samma valnötsträd, som på sin tid ärkehertigarna med det tragiska ödet - Rudolf och Franz Ferdinand. Det inbjuder, med tanke på dessa historiska vingslag, utan tvekan till att njuta av vinet med något större eftertänksamhet. Var annars?

	Läsaren av dessa rader tycker kanske att Wien har en stor nackdel, eftersom staden inte ligger vid något badvänligt vatten? Klart, den ligger vid Donau - men där är vattnet så smutsigt, att ingen vill bada i det längre idag...

Nåväl, den unga damen, som man återfinner mitt i staden i ett badkar, medan hon får en ansiktsmask pålagt, har löst problemet på sitt sätt. Några hundra meter längre bort kommer man till Donaukanalen, en sidoarm av floden, innan den hade reglerats. För ett halvt sekel sedan sjöng man om att "a schräge Wiesen am Donaukanal" (en grässluttning vid Donaukanalen) var wienbornas Riviera, eftersom man där kunde ligga i solen så bekvämt och sedan doppa sig - idag är vattnet verkligen inte aptitligt längre. Men i Wien hittade man på en lösning även för detta: man förankrade en badbåt vid kajen och hängde fast en utebassäng vid den, så att man nu kan få sitt nöje och sin svalkning "i vattnet på vattnet".

Slutligen är man rätt insiktsfull i Wien. Man har förstått för länge sedan att det inte är någon mening att vända sig till hundägarna, när det gäller att inte sprida deras fyrfota älsklingars ämnesomsättningsrester överallt - därför vänder man sig direkt till hundarna. Är inte det ytterst mänskligt? Wien är alltså annorlunda - det finns inget tvivel om den saken, eller hur? © Bernhard Kauntz, Västerås 2007

Tillbaka till eller till av